Frost – Michael Tapper

USA 2013. Frozen. Regi: Chris Buck, Jennifer Lee. Svenska röster: Mimmi Sandén, Annika Herlitz, Sebastian Karlsson, Nassim Al Fakir, Erik Segerstedt. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.48.

Frost bygger på H.C. Andersens saga Snödrottningen (1845), fast så fritt att man knappt känner igen förlagan. Originalet handlar om pojken Kaj, som får en skärva från Djävulens trollspegel i ögat och ser världen som motbjudande. När den lika hårdhjärtade Snödrottningen kommer förbi en vinterdag försvinner Kaj med henne. Alla tror att han drunknat i floden, men barndomsvännen Gerda får reda på att han lever i ett snörike i norr. Efter ett farofyllt sökande finner hon Kaj, som gråter ut spegelskärvan och blir frisk.

Disneyversionen kretsar kring två prinsessor i skandinaviska sagolandet Arendal. Anna är ”en helt vanlig tjej” medan hennes äldre syster Elsa har en farlig och svårkontrollerad förmåga att framkalla is, snö och vinterkyla som påminner om mutanterna i X-men. De växer upp i isolering från varandra tills föräldrarna förolyckas och Elsa kröns till drottning.

Under kröningsfesten förälskar sig Anna i den tillreste prins Hans, vilket gör Elsa rasande och får henne att röja sina krafter. Hon försänker det sommargrönskande landet i polarvinter innan hon flyr upp i bergen. Anna sätter efter, strax med hjälp av vildmarkspojken Kristoffer, hans ren Sven och den förtrollande snögubben Olof. I Arendal samlar kungligheterna från grannrikena ihop en egen sökpatrull, några med allt annat än ädla motiv.

Så ser i stora drag upptakten till det som först förefaller vara en klassisk Disneysaga om gott mot ont, skönheten mot odjuret, när kärleksfulla Anna som attraherar charmprinsen ska konfrontera det till synes kyliga monstret Elsa. Men Jennifer Lee (medförfattare till fjolårets Röjar-Ralf), som skrivit manus och delat registolen med Disneyveteranen Chris Buck, har några ess i rockärmen. Upplösningen blir en både överraskande och uppfriskande happy end, förmodligen inspirerad av Broadwaysuccén Wicked, en reviderad version av Trollkarlen från Oz.

Animationen är emellertid en haltande kontrast mellan vältecknade sagomiljöer och rätt trist ritade huvudpersoner. Förnyelsen omfattar uppenbarligen inte hjältinnorna med Barbiekroppar och rådjursögon eller deras hjärtas utvalda, nyss ombytta efter en fotbollsmatch med collegelaget. Det kaliforniska idealet går igen också i det bitvis trista tonårstugget. Ett stramare sagotalspråk av Sagan om ringen-modell hade passat bättre.

Mina amerikanska kollegor prisade Kristen och Robert Lopez (musikalen The Book of Mormon) låtsnickrarkonster. Själv lämnar sånginslagen mig tämligen kall, trots försöken att väva in dem som en del av berättandet och dialogen i stället för traditionella showstoppers. Ingen av dem lyfter scenerna, även om trollens bakvända hyllning till Kristoffer har några kluriga textrader.

En riktig pärla är däremot förfilmen Get a Horse. Den börjar som en klassisk svartvit Musse Pigg-kortis från den tidiga ljudfilmen, men spränger snart bioduken för en fartfylld lek med 3D-teknikens möjligheter. Bara den är värd biobiljetten.