Edge of Tomorrow – Michael Tapper

USA/Australien 2014. Regi: Doug Liman. Skådespelare: Tom Cruise, Emily Blunt, Bill Paxton, Brendan Gleeson. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.53.

Liksom X-Men: Days of Future Past handlar Edge of Tomorrow om en tidsparadox men av den sort som kallas tidsloop, alltså att huvudpersonen återupplever samma händelser tills hen på ett avgörande sätt lyckas förändra tidsflödet. I science fiction-genren introducerades greppet på 1940-talet i noveller som Alfred Besters The Push of a Finger (1942) och har med framgång använts på film i till exempel Måndag hela veckan (Groundhog Day, 1993) och Source Code (2011).

Löst baserad på Hiroshi Sakurazakas kortroman All You Need Is Kill (2004), utspelar sig filmversionen i London i en nära framtid. Jorden har av oklar anledning attackerats av en utomjordisk styrka, som ockuperat större delen av Europa. Medan ryska och asiatiska styrkor rycker fram i öst, planerar de samlade västmakterna en landstigning i Normandie. Upplägget är inte bara en banaliserad repris på andra världskrigets D-dag, filmen har också ersatt de klassiska krigsfilmernas humanistiska hjärta med en grotesk militarism.

I övrigt är det ännu en remix på gammal skåpmat. Mekanobläckfiskarna till utomjordingar har kopierats på Matrix men fungerar som de intelligenta insekterna i Starship Troopers (1997). Stridsmunderingarna med exoskelett är hämtade från Avatar, så även flygfarkosterna. Och Tom Cruise ska åter låtsas vara en cirka 20 år yngre actionhjälte.

Handlingen gör några loopar för många innan den väl skjuter fart efter halva speltiden. Då höjer Emily Blunt intresset som officiellt uppburen men själsplågad modern Jeanne d’Arc. Någon övertygande actionhjältinna av Sigourney Weavers format är hon emellertid inte, hur mycket krigspropagandan i filmen än saluför henne som ”Bitch of War”.

I bakgrunden skymtar Dragomir Mrsic (Snabba cash). Som filmen i sin helhet, gör han dock inget större avtryck på näthinnan. Oavsett 3D.