Om våld – Michael Tapper

Sverige/USA/Finland 2014. Regi: Göran Olsson. Förord: Gayatri Chakravorty Spivak. Berättare: Shima Niavarani. Åldersgräns: 15 år (ej förhandsgranskad). Längd: 1.30.

Frantz Fanons klassiker Jordens fördömda är en mix av socialpsykologisk studie och politiskt manifest för en tid av befrielsekamp i de europiska kolonierna. Den centrala tesen om att ”kolonialismen är ett renodlat våld och kommer bara att böja sig för ett ännu starkare våld” stämplades som våldsförhärligande av borgerliga kritiker. Men syftet var inte revolutionsromantiskt, enbart författarens nyktra konstaterande efter såväl historiska studier som egen erfarenhet.

Göran Olsson har tagit det halsbrytande beslutet att försöka gestalta Fanons tankar i en uppläsning av hans bok i urval till ett collage av filmklipp hämtade från SVT:s arkiv. Resultatet är en meditation över en antihumanistisk ideologi som idag fått ny medvind med nyfascismens och högerpopulismens frammarsch i Europa och USA. Orden klämtar inte bara för dåtidens kolonialism, utan också för dess efterföljd i storstädernas segregerade förorter och för det klassamhälle som kolonialismen bottnar i.

I grunden handlar det om att återerövra människovärdet från ett system som ger sken av att vara naturgivet och överlägset. Den undertexten återkommer ständigt i intervjuerna med dem som på 1960- och 70-talen tog till vapen i Angolas, Moçambiques, Guinea-Bissaus djungler mot den portugisiska kolonialmakten. Kolonialisternas svar var att beteckna upprorsmännen som terrorister.

Minns Nelson Mandela, terroriststämplad för 30 år sedan av Margaret Thatchers toryregering. Idag tävlar alla i att älska honom. Klädsamt. Och lönsamt.

Ibland kan jag irritera mig över att Olsson lägger Fanons text som stora blaffor över bilderna. Varför inte använda textremsan? Men när han låter orden pulsera i rytmiska kaskader över de kärva och ibland skakande grymma bilderna från kolonialkrigens vardag blir det till poesi. Orden får kött, blir såriga, blödande.