Försonande uppföljare lurar ingen

Pettersson & BENDEL 3Pettersson & Bendel (Sverige 1933)
Pettersson & Bendels nya affärer (Sverige 1945)
Dvd (Studio S)

Videodistributören Studio S marknadsför Pettersson & Bendel som ”den mest ökända filmen i svensk historia”. Det är dessvärre bara delvis sant eftersom det finns gott om exempel på antisemitiska hatkarikatyrer i svensk film och tv, från Söderkåkar (1932) till Söderkåkar (1970). Den grövsta är nog Panik (1939).

Men just Pettersson & Bendel fick en nyckelroll i Tyskland efter att Hitler och Goebbels lanserat den med framgång som en del av sin rasistiska indoktrineringskampanj vid maktövertagandet, och den skulle få bejublad nypremiär strax efter Kristallnatten 1938. Det är svårt att idag läsa den svenska presskritikens beröm av hur Sammy Friedmans judiske fifflare Bendel övertygar som ”en livs levande inkarnation av sitt släkte” utan en känsla av äckel.

Endast kommunistiska Ny Dag stod pall mot det som svensk filmhistoria sökt förklara bort i formuleringar som ”slapp tanklöshet” och bedömde filmen som antisemitisk smörja. Och även om man skulle kunna hitta ”tanklösa” skäl till 1933 års film, vad ska man då säga om 1945 års uppföljare?

Om inte annat, en synnerligen dåligt tajmad produktion som försöker släta över den intakta judekarikatyren med några försonande repliker och ett slut där man lurar av en tysk konsthandlare dyrbara tavlor som stulits av judar. Nu står visserligen Ny Dag inte längre ensamma i fördömandet av filmen, men förvånansvärt många kritiker trivialiserar eller bortförklarar den som ”oförarglig” eller rent av som ”dålig propaganda”.

Till filmerna har dvd-utgåvan en utmärkt introduktion av filmhistorikern Rochelle Wright. För vidareläsning rekommenderar jag hennes bok The Visible Wall: Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film.

© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-07-11.