Storbritannien/USA/Australien 2013. Regi: Neil Nightingale, Barry Cook. Skådespelare: Karl Urban, Charlie Rowe, Angourie Rice. Röster i originalversionen: 
John Leguizamo, Justin Long, Tiya Sircar. Svenska röster: Tom Ljungman, Erik Ehn, Irma Nilsson. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.27.
Filmen utspelas på den landmassa som i dag är Alaska i slutet av Kritaperioden. I centrum står några nyfödda ungar av arten Pachyrhinosaurius, en av många ceratopsier (noshörningsliknande dinosaurier med benkrage på bakhuvudet). Liksom många av dagens växtätare lever de i stora hjordar som med årstidernas skiften flyttar sig mellan olika betesmarker och attackeras av rovdjur på vägen.
Titeln är hämtad från BBC:s populära tv-serie från 1999, men har egentligen inte så mycket att göra med originalet. Visserligen fryser man bilderna på de olika dinosaurierna och lägger in en text med deras latinska namn, namnet i svensk översättning och en not om de är kött-, växt- eller allätare. Men i övrigt är man inte särskilt intresserad av flora och fauna. En detalj är förekomsten av gräs, som just börjat sitt intåg i slättlandskapen vid denna tid. Fast det går filmen helt förbi.
Dominerar gör i stället tunt utkavlad story av Disneymodell från 1950-talet. Två pachyrhinosaurier förälskar sig i varandra redan som barn och är därmed ödesbestämda för livslång kärlek efter sedvanlig hinderbana av rivaler, fiender och allmänt skrik och spring. Den knasigt påklistrade dialogen är lika entonig och enerverande som den stereotypa gestaltningen, och musikvalet ska vi bara inte snacka om.
Metodiskt och omsorgsfullt skjuter manuset filmen i sank. Synd på den annars utmärkta animationen av australiska bolaget Animal Logic.
© Michael Tapper, 2013. Sydsvenska Dagbladet 2013-12-20.