USA 2013. Regi: David Soren. Röster i originalversionen: Ryan Reynolds, Paul Giamatti, Samuel L. Jackson, Michael Peña. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.36.
”He’s fast. They’re furious.” Texten på den amerikanska reklamaffischen för Turbo anspelar demonstrativt på Fast and Furious-serien. Ändå har denna nya tecknade storfilm från DreamWorks några pigga idéer mitt i dagens plagieringscirkus. 3D är dock inte en av dem.
Premisserna med en snigel som fartdåre parodieras direkt i öppningsscenen, där titelfiguren i putsar sitt personbästa på en knappt halvmetern lång raksträcka med några sekunder – till sjutton minuter. Alltmedan en sportsändning på TV visar hur den franskkanadensiske Indy 500-stjärnan Guy Gagné rakar hem ännu en prispokal på racerbanan. En avgrund av både artskillnader och hastigheter tycks ligga mellan den högoktanige idolen och hans beundrare, fjättrad i en flegmatisk kropp.
Men som alltid i filmer om amerikanska drömmare så slår förstås även de mest absurda önskningar in. Med anspelning på Marvelsagornas superhjältar genomgår Turbo en genmodifiering och förvandlas till ett explosivt vrålåk, inklusive neonlysande skal, bakljus och mullrande stereoanläggning. Sponsorn hittar han i en annan underdog: tacosförsäljaren Tito, på dekis i finanskrisens Los Angeles.
Efter att ha granskat reglerna för Indy 500 – världens äldsta racerlopp för bilar på permanent bana – kommer Tito fram till att det inte finns några förbud för sniglar i tävlingen. Samma logik som att hundförbudet inte gäller för Fantomens varg Devil när superhjälten ska göra en flygresa med sin följeslagare. Och i fiktionens värld går hut alltid hem.
Charmfaktorn är inte obetydlig, och filmen hade kunnat bli en riktig vinnare om man hade utvecklat manuset bättre. Många komiska scener är halvgångna skisser snarare än slipade för bästa effekt. Detsamma gäller rollfigurerna, snigel som människa. Det är vältecknat, men saknar matchande färgstyrka i personligheterna.
© Michael Tapper, 2013. Sydsvenska Dagbladet 2013-10-25.