Paranoia – Michael Tapper

USA/Frankrike 2013. Regi: Robert Luketic. Skådespelare: Liam Hemsworth, Gary Oldman, Amber Heard, Harrison Ford. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.46.

Trots de enorma resurser som läggs ner på industrispionage idag, har alltför få filmer gjorts om denna ljusskygga verksamhet. Dessvärre ger Robert Luketics (Legally Blonde) lamt lallande bidrag Paranoia ingen vitamininjektion i ämnet, oavsett stjärnparaden bakom det reklamsöta kärleksparet i centrum: Adam (Liam Hemsworth) och Emma (Amber Heard).

Tungviktarna utgörs av Gary Oldmans Nic Wyatt och Harrison Fords Jock Goddard, två ex-partners i mobiltelefonbranschen som blivit konkurrerande dödsfiender. Brickan i spelet mellan dem är mjukvarugeniet Adam, en ambitiös arbetargrabb från Brooklyn. Emma är förstås ingen innovatör utan en i filmsammanhang ganska typisk trofébrud från Manhattan-societeten.

Det finns några vagt samhällskritiska ansatser i Emmas klassförakt för Adam och i några inpass om girigheten i affärsvärlden. Men de är knappast mer än klädsamma gester till den Occupy-generation som förmodas vara filmens målgrupp. Och samma valhänta behandling ger man genren.

Möjligen har Paranoia ett värde som Thrillers for Dummies-manual för den trögfattade. För såväl handlingen som iscensättningen saknar nerv, liv och spänning. Här finns inte en originell skruvning, inte en sekunds nervkittling och inte en molekyl paranoia. Bara en förutsägbar, mekanisk lunk från början till slut.

Föga förvånande avrundas storyn med ett rungande happy end-magplask som, om man funderar lite närmre, ser ut att upprepa storyn bakom Wyatts och Goddards vendetta. Ironin är uppenbart oavsiktlig.