Mördaren ljuger inte ensam

Sverige 2013. Regi: Birger Larsen. Skådespelare: Tuva Novotny, Ola Rapace, Linus Wahlgren, Gustaf Hammarsten. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.29.

Maria Langs pusseldeckardebut från 1949 har av oklar anledning blivit en svensk film med biopremiär 64 år senare. Syftet har att döma av resultatet varken varit att uppdatera handlingen eller att låta den annat än i formell mening utspela sig i romanens tid: 1947. För knappt en sommarbris av efterkrigstidens spända samhällsklimat letar sig in bland de tidstrogna kläderna och rekvisitan.

Vi introduceras för litteraturdoktoranden Puck Ekstedt (Tuva Novotny), som är förälskad i historikern Einar Bure (Niklas Wahlstedt). Medan vi väntar på att de ska finna varandra under en midsommarfest hos Pucks handledare Rutger (Gustaf Hammarsten) på ön Ön i Skogasjön (= Ön i Norasjön) sker två mord och ett självmord. Bures vän i Riksmordkommissionen, Christer Wijk (Ola Rapace), anländer därför för att rota i en härva av passioner och lögner.

Men i den mån filmen kommer att minnas är det som ett mästerverk i själlöshetsgenren, ett vaxkabinett av tomma gester och grimaser till ackompanjemang av förkonstlad dialog på gammaldags teatersvenska. Berättandet i bild och ljud kompletterar den sterila anrättningen på fyrkantigast tänkbara sätt, utan en molekyl av den undertryckta erotik som genomsyrar Langs roman. Kring likfynden surrar åtminstone flugor, de levande attraherar just inget alls.

”Det här börjar likna Tio små negerpojkar”, kvider en av de misstänkta. Fast den Agatha Christie-imitationen förbrukades redan med samma banala eftertryck av Maria Waern-filmatiseringen Inte ens det förflutna förra året. Inte ens som dålig imitation har Mördaren ljuger inte ensam något värde.