Den som söker – Michael Tapper

Sverige 2013. Regi : Johan Lundh. Skådespelare: Josephine Bornebusch, Tyra Olin, Erik Johansson, Björn Granath. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.36.

Nyss avlidne filmkritikern Roger Ebert hade en devis: ”Ingen bra film är för lång, ingen dålig är tillräckligt kort.” Den infinner sig osökt när man ser Den som söker eftersom det man finner är den mest förödande upplevelsen av alla: likgiltighet. Filmen är inte ens så dålig att den blir fascinerande som hötorgskonst.

I stället sniglar den sig fram som en jämngrå tjockflytande massa. Ärligt talat hade det knappast hjälpt att klippa om eller ner eftersom den inte för ett ögonblick spritter till liv.

Redan den bottenlöst ointressanta dialogen om halstabletter i inledningens bilfärd på nattliga skogsvägar slår an den rungande tomhet som sedan ekar genom filmen. Återstående halvannan timme, då tjugoåriga Tuva (Josephine Bornebusch från tv-serien Solsidan) slow motion-söker sina biologiska föräldrar i en landsbygd avdammad från Änglagård, bekräftar bara tomgången.

Här finns många dröjande bilder som varken är slående i fotografiskt hänseende, fördjupar porträttet av huvudpersonen eller lägger något till berättandet. Snarast ter de sig som dekorativa ingredienser från en sömnig pusseldeckare modell 1950-tal, där långsamheten möjligen ska ge sken av konstfullhet och djupsinne. Till och med veteraner som Björn Granath, Ingela Olsson och Claes Ljungmark stelnar genom manusets torftiga dialoger och långsökta komplikationer till döda utställningsobjekt i filmens vaxkabinett av svensk lantlighet.