USA 2011. Regi: James Bobin. Skådespelare: Jason Segel, Amy Adams, Chris Cooper, Walter,
Kermit, Svenske kocken, Animal, Miss Piggie. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.38.
Amatörism är oftast ingen tillgång. Utom i fallet Mupparna. Deras livsluft är fossiliserad komik, cirkusnummer som går fel och hellre än bra sång- och dansinslag. I öppningen i Smallville, USA, skymtar vi Mickey Rooney, 1940-talets evige tonåring Andy Hardy som ständigt hade en äppelkindad amatörvarieté på gång under stridsropet ”Let’s put on a show!”
Det ropet ekar också här, då tv-legenden Mupparna ska göra comeback från 1970-talet. Det är minst sagt nervöst när Kermit ska försöka rädda den malätna Muppteatern undan elake oljebaronen Tex Richman (Chris Cooper). Han smider planer på att ersätta stället med borrtorn och mupparna med deras elaka kusiner Mooparna – ”hårda och cyniska för en hård och cynisk värld”.
Men även utan dessa mörka moln på himlen är det svårt nog att vara mupp i människornas värld: Animal går i zenterapi för sin aggressiva trumstil, Gonzo driver en VVS-firma och Fozzie har hamnat på dekis i ett uselt coverband. Räddningen kommer från Gary och Mary (Jason Segel, som även skrivit manus, och Amy Adams), samt Garys mupp-bror Walter, som drömmer om en scenkarriär. På vägen gödslar man generöst med uppfriskande självironi i bästa Shrek-stil. Sångnummer som Oscarsvinnaren ”Man or Muppet” har den rätta balansen mellan hjärteknipande oskuldsfullhet och blinkande kitsch. Det utdragna slutet kunde dock med fördel ha trimmats rejält.
© Michael Tapper, 2012. Sydsvenska Dagbladet 2012-07-13.