The Darkest Hour – Michael Tapper

USA/Ryssland 2011. Regi: Chris Gorak. Skådespelare: Emile Hirsch, Olivia Thirlby, Max Minghella, Joel Kinnaman. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.29.

Elektromagnetiska utomjordingar utplånar mänskligheten (nästan) för att stjäla jordens mineralresurser men möter oväntat motstånd från några riviga amerikaner på besök i Moskva. Nix, intet nytt annat än miljön på den här invasionsfronten modell Independence Day korsad med Cloverfield. Och det är oroväckande med tanke på att manusförfattaren Joe Spaihts även skrivit Ridley Scotts kommande Alien-avläggare Prometheus.

Huvudpersonerna (Emile Hirsch, Max Minghella) är två nördiga mobilapplikationsutvecklare som blir blåsta på sin senaste programvara av sin slemmiga svenska kompanjon (Joel Kinnaman). De tröstar sig med två tjejer (Olivia Thirlby, Rachael Taylor) från hemlandet på en nattklubb, där de fyra samt slem-svensken överlever den första attacken.

Resten av filmen är en smyg-och-skjut-hinderbana enligt standardmodell från otaliga videospel och med leksaksvapen från Ghostbusters. Fast med sämre effektinslag, rekordkrystad story och några av de fånigaste rymdvarelserna i filmhistorien.

Kinnaman får spela eurotrashig förlorartyp, vars svek, feghet, gnäll, passivitet och allmänna moralhaveri kontrasterar mot helyllejänkarnas mod, initiativförmåga och positiva kick-ass-attityd. Det lär inte gå hem här. Nå, det gick inte heller hem i USA, där filmen dumpades till usla publiksiffror och ännu sämre kritikeromdömen. Frågan är om den ens slår an i producenten Timur Bekmambetovs (Wanted) hemland Ryssland eftersom Moskvas lokala motståndsgerilla får finna sig i att agera stödtrupper.