USA 2010. Tangled. Regi: Nathan Greno & Byron Howard. Röster i originalversionen: Mandy Moore, Zachary Levy, Donna Murphy, Ron Perlman. Svenska röster: Molly Sandén, Måns Zelmerlöw, Charlott Strandberg, Fredrik Hiller. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.40.
Bröderna Grimms saga om Rapunzel tillhör de mest kända. Ändå dröjde det tills 2010 innan den blev långfilm. Hon är med på ett hörn i Shrek den tredje men då på de elakas sida. Nu – äntligen, känns det som – har hon flyttat in i actionhjältinnornas skara.
Hennes gyllene hårsvall på över 20 meter har inte bara förmågan att lyfta upp onda fostermödrar eller självgoda friare till tornet där hon är inspärrad, det är också ett vapen och en mirakelkur. Ingen dag är bad hair-day. Undra på det när hon dopades i moderlivet med saften från en blomma som växt ur ett frö av solsken.
Som Disneys femtionde tecknade film kan den stoltsera med en bättre story, bättre rollgalleri, bättre tempo och bättre animation än bolaget presterat på mycket länge. Fortfarande har man en bit kvar till 1990-talets höjdpunkter, som Lejonkungen, för att inte tala om den klassiska perioden på 1930- och 1940-talen.
Men njut av detaljrikedomen i den gömda dalen med Rapunzels torn och den magiska scenen då tiotusentals papperslyktor stiger mot natthimlen från kungaparets slott. Det är i sådana ögonblick av genuin skaparglädje Disney är som bäst, utan den inställsamma sentimentalitet som tyvärr blivit synonymt med varumärket. Nyckeln till tidigare framgångar har alltid varit musiken, från Musse Piggs vissellåt i Steamboat Willy (1928) till Elton Johns ”Circle of Life” i Lejonkungen (1994).
Alan Menken stod bakom de eleganta musikalnumren i Skönheten och odjuret och Ringaren i Notre Dame. I Trassel har han dessvärre tappat formen. Inte nog med att nästan alla sångerna är bleka och rent ut sagt tradiga, flera av dem går dessutom i repris. Bara ett inslag står ut som en riktig showstopper, både musikaliskt och koreografiskt, och det är ”Jag har en dröm” på skurkarnas värdshus ”The Snuggly Duckling”. Här fungerar också filmens försök att bryta det sockersöta mot en Shrek-smart krydda av självmedveten genreparodi.
Trassel är ingen stor Disneyfilm, men den har stora ögonblick. Om något vittnar den om nödvändigheten av att bolaget hittar tillbaka till rötterna och samtidigt bryter upp från gamla dammiga uttrycksformer. För just det utmärker tidigare milstolpar som Pinocchio och Lejonkungen: gamla sagor i nya former.
© Michael Tapper, 2011. Sydsvenska Dagbladet 2011-02-04.
3 x På håret
Pojken med gröna håret (The Boy with the Green Hair, 1948)
Joseph Loseys allegori över krigets fasor och inskränkt småstadsmentalitet kretsar kring en pojke som blivit föräldralös på grund av andra världskriget och socialt utstött på grund av sitt gröna hår, som kanske orsakats av en kärnvapenexplosion.
Hair (1968/1979)
Frihet = antikonformism = långt hår i denna hippiemusikal som blev en mainstreamsuccé både på Broadway och i Hollywood.
Titta vi flyger! (Airplane!, 1980)
”Tornet? Tornet? Rapunzel! Rapunzel!”
© Michael Tapper, 2011. Sydsvenska Dagbladet 2011-02-04.