The Way Back – Michael Tapper

USA/Förenade Arabemiraten 2010. Regi: Peter Weir. Skådespelare: Jim Sturgess, Ed Harris, Colin Farrell, Gustaf Skarsgård. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.13.

Mycket av debatten kring filmen har handlat om trovärdigheten i den Gulag-internerade polske officeren Slavomir Rawicz romanförlaga Flykten från Stalins läger, som blev en internationell bästsäljare vid sin publicering 1955. Redan då ifrågasattes den dock av andra som påstod sig vara dem som gjort den långa vandringen från Sibirien till friheten i Indien eller Iran under andra världskriget.

Dokument från den tiden visar att Rawicz släpptes från Gulag 1942 för sjuktransport till Iran. Fast egentligen bevisar det ingenting eftersom förfalskningar var vanliga för att dölja just rymningar från lägren. Och det finns källor som hänvisar till att tre män från sibiriska fångläger förhörts i Indien efter att ha anlänt dit till fots.

Hursomhelst är det en spektakulär berättelse, och Peter Weir (Master and Commander) är just den typen av regissör som kan göra den rättvisa med sitt kraftfulla bildspråk och sin precisa klippning. Problemet är att han aldrig hittar någon riktig story och dramatisk nerv, trots gedigna skådespelarinsatser av samtliga inblandade. Med tanke på att National Geographic är en av producenterna, är filmen mer passande som rekonstruktion än som dramatisering.

Gruppens kärna består av den polske officeren Janusz (Jim Sturgess), amerikanske ingenjören Smith (Ed Harris), ryske gangstern Valka (Colin Farrell), lettiske prästen Voss (Gustaf Skarsgård), jugoslaviske revisorn Zoran (Dragos Bucur) och den konstnärlige konditorn Tomasz (Alexandru Potocean). På vägen söderut möter de tonåriga Irina (Saoirse Ronan), på flykt från en kolchos.
Det är alltså som upplagt för inre konflikter, ändå hettar det aldrig riktigt till trots den labile Valkas ständiga knivhot. Solidaritet är i och för sig inget dåligt ämne, men också den måste vinnas i kamp mot rädsla, fördomar och andra vanföreställningar. Här blir det väl lättvindligt och nobelt.

Den spektakulärt bildsköna resan genom alltför sällan skildrade landskap förtar dessutom mycket av gruppens umbäranden. Deras lidande blir aldrig riktigt vårt, bara äventyret.