Smurfarna – Michael Tapper

USA 2011. The Smurfs. Regi: Raja Gosnell. Skådespelare: Hank Azaria, Neil Patrick Harris, Jayma Mayes, Sofia Vergara. Röster i originalversionen: Jonathan Winters, Katy Perry, Anton Yelchin. Svenska röster: Loreen Talhaouis, Albin Flinkas, Gunnar Ernblad. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.45.

Raja Gosnell (Scoobi-Doo, Chihuahuan från Beverly Hills) är en av vår tids ledande hötorgskonstnärer inom film. Den här gången har han dessutom inkluderat rekordmånga produktplaceringar, som inte bara exponeras i bild utan dessutom är inskrivna som bärande delar av handlingen. Lägg till en miljöskildring av New York som plockats ur närmsta reklambroschyr (Central Park, Times Square etc.).

Allt detta till ett minimalistiskt manus om hur smurfarna transporteras till The Big Apple när månen lyser blå och en portal uppenbarar sig mellan de två världarna. Sagomånen illustrerar sedan en lyckad reklamkampanj för ett kosmetikaföretag. Marknadsföraren bakom kampanjen är filmens hjälte, och hans formgivning av annonsbilden med några musklick på datorn presenteras som en konstnärlig triumf jämförbar med Michelangelos valvmålningar i Sixtinska kapellet.

Huvuddelen av filmen är en serie gråtrista dialogscener varvade med enerverande larmande och gapiga smurfäventyr. Det är inte svårt att sympatisera med den elake trollkarlen Gargamels (Hank Azaria) och hans ovanligt uttrycksfulla katt Azraels smurf-fobi. Åtskilliga i publiken kan få för sig att heja på skurksidan.

Om man i bland talar om ondskans banalitet så kan det här vara på sin plats att tala om banalitetens ondska. Som förebud om kommande reklamkataloger med vidhäftande berättelse för de mindre och okritiska barnen är nämligen Smurfarna en mardröm.