Professorer i bloggosfären

De amerikanska professorerna och makarna Bordwell & Thompson har med standardverk som Film Art – An Introduction (nu inne på tionde reviderade och uppdaterade upplagan sedan 1979) blivit något av filmvetenskapens superstjärnor. På senare år har de kompletterat sin flödande bokproduktion med bloggande på davidbordwell.net. Det har satt sina spår på deras språk, som fått en journalistiskt ledigare och färgstarkare ton utan att tumma på den vetenskapliga stringensen. I sin senaste bok har de valt ut några av sina bästa bloggtexter.

Under vitsiga rubriker som ”Grandmaster Flashback” (om återblickar) resonerar de om tillståndet för den samtida filmen och filmindustrin. Ryktet om filmkonstens död tycker de är överdrivet. Trots allt tal om postklassicism dominerar fortfarande det ständigt föränderliga klassiska berättandet.

Mycket av det som tas för sentida innovationer har funnits i närmare 100 år: handkamera, intertextuella referenser, split-screen, experiment med kronologin med mera. Men även om grundtonen är positiv i deras antisnobbistiska filmälskande, där Babel och Bourne-trilogin analyseras med samma omtanke, så finns det moln på filmhimlen. I den upptrappade och fragmenterade klippningen och skakiga handkamera som framförallt utmärker actionfilmen finns misstanken om att tekniken döljer brister i såväl regi som skådespeleri och scenografi.

Framförallt pekar Bordwell i ”Unsteadicam Chronicles” på att den iscensättningsteknik som tidigare fanns i omsorgsfulla bildkompositioner med långa tagningar och utrymme för komplext skådespeleri är en utrotningshotad konstart. Här hade hans bloggpublicerade essä där han jämför Ernst Lubitschs romantiska komedi The Shop Around the Corner (1940) med nyinspelningen You’ve Got Mail (1998) kunnat fungera som komplement. För även utan actionfilmens frenetiska tempo berättas många filmer i andra genrer i enkla, entydiga bilder med övertydligt skådespeleri. Subtilitet har blivit en bristvara.

Delvis håller jag också med B&T när de raljerar över luddiga begrepp som ”tidsandan” för att kritisera politiska analyser av film. Men som åtskilliga historiker och filmvetare visat kan exempelvis västernfilmen inte förstås utan att relatera verken till USA:s samtidshistoria. På samma sätt generaliserar de lite väl lättvindligt om Hollywoodfilmen som i grunden ideologiskt ambivalent för att tilltala ett brett spektrum av biobesökare. Det stämmer säkert i många fall, men i andra är den politiska kantringen mer än tydlig. Som alltid gäller regeln att varje film och dess produktionshistoria måste bedömas för sig.

Oavsett vad man tycker om B&T:s åsikter är de föredömliga intellektuella sparringpartners – både för inbitna filmrävar och nya entusiaster. Deras vägran att acceptera etablerade tyckarschabloner är tänkvärt inom såväl akademin som filmkritiken.

David Bordwell & Kristin Thompson
Minding Movies: Observations on the Art, Craft, and Business of Filmmaking
Chicago: University of Chicago Press