Outrage – Michael Tapper

Japan 2010. Autoreiji. Regi: Takeshi Kitano. Skådespelare: ”Beat” Takeshi, Kipei Shiina, Ryo Kase, Tomokazu Miura. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.49.

Under artistnamnet ”Beat” Takeshi, återvänder den nu 64-årige regissören och skådespelaren Takeshi Kitano till förnyade studier av våld och hämnd i Tokyos undre värld. Här blir ett till synes trivialt missförstånd mellan två yakuza-klaner – i sin tur allierade på var sitt håll med olika yakuza-syndikat – förevändningen för en eskalerande våldsspiral mellan grupperna men också ett gyllene tillfälle för interna uppgörelser. Som vanligt är allt filmat med en kyligt registrerande kamera som växlar mellan tablåer och märkliga sidoåkningar, något som blivit hans kännemärke.

Till en början ut som om gangstrarna och deras strikt hierarkiska organisationer styrs av strikta, närmast heliga hederskoder. Men som vi lärt oss av både tidigare yakuzaskildringar och blodbaden mellan Martin Scorseses maffiabröder är det bara skurkbossarnas bedrägliga polityr för att hålla fotsoldaterna på mattan och maskera knivhuggen i ryggen på varandra. När det kommer väl till kritan handlar det inte ens om någon härskarteknisk finess från Sun Tzu eller Machiavelli utan bara om simpla mord.

Filmens brutaldarwinistiska logik tydliggörs i att den utlösande vendettan utspelas mellan två åldrade torpeder som under en fängelsevistelse i ungdomen slöt ett blodsband. Möjligen är detta Kain-och-Abel-drama-i-dramat regissörens fortsättning på den kritik mot det moderna storstads-Japan som hans föregångare Yasujiro Osu och Akira Kurosawa tecknat och som man också kan se i det senaste decenniets många japanska skräckfilmer. Mycket av det är sådant vi känner igen från vår egen film, som hur materialism, girighet och karriärism söndrar släktband, moral och anständighet.

Kitano har gjort det tidigare och mycket bättre, kanske allra bäst i Hana-Bi. Nya Outrage är inte direkt dålig, men saknar det moraliska fokus han haft tidigare. Här blir det som att stiga in i en evig cirkel av hat, mord och hämnd men utan att få med sig något annat än bilder av våld när man stiger av.