Julias ögon – Michael Tapper

Spanien 2010. Los Ojos de Julia. Regi: Guillem Morales. Skådespelare: Belén Rueda, Lluís Homar, Pablo Derqui, Francesc Orella. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.52.

Det finns tre vägande argument för att se Julias ögon. Den är något så ovanligt som en skräckfilm för vuxna, med medelålders skådespelare och mogna teman. Belén Rueda (Gråta med ett leende) är strålande i huvudrollen som Julia, vars tilltagande ögonsjukdom raserar hennes orientering i världen men också i livet med maken Isaac (Lluís Homar). I en stram, närmast klassisk tradition anknyter filmfotot på ett intressant sätt till berättelsens tema om syn och blindhet, illusion och insikt.

Som kriminalthriller och mordgåta kring Julias döda tvillingsyster är filmen däremot desto svagare. Det som i början är en effektiv rysarpremiss kring en mördare, som kanske, kanske inte finns enbart i Julias föreställningsvärld och smyger omkring i hennes allt suddigare periferseende, blir snart en söndertröskad gimmick. Slutet är en psykologiskt långsökt konstruktion som valhänt försöker foga in en brasklapp om osynliggjorda människor i samhällets marginaler.

Däremellan ligger en rad rysningskittlande scener vars känslostyrka ligger i en lyckad kombination av Ruedas nervnakna utspel och Óscar Fauras känsliga kamerateknik. Vi har också all anledning att lägga Guillem Morales namn på minnet. Med alla sina brister är detta likväl en ovanligt stilsäker genombrottsfilm som borgar för att han har en lovande framtid som regissör.