Game of Thrones – Michael Tapper

USA 2011. Regi: Tim Van Patten (episod 1 och 2). Skådespelare: Sean Bean, Mark Addy, Lena Heady, Nikolaj Coster-Waldau. Längd: cirka 55 minuter per avsnitt (totalt tio avsnitt i säsong 1).

Home Box Offices senaste storsatsning följer i spåren från västernserien Deadwood och Rome. Det är tydligt att George RR Martins romanförlaga Kampen om järntronen har samma vinnande blandning av kostymspel, elisabetanskt hämndrama, relationssåpa och ond historisk saga serverat med en grabbnäve sex. För vi är knappast i de eteriska subtiliteternas fantasyland av dansande älvor, utan i en svärande, knullande, supande och slaktande låtsamedeltid.

Drakar, vålnader och monster finns men de spelar en underordnad roll. I centrum står en tronstrid på kontinenten Västeros (!) mellan den avsatta kungaätten Targaryen och deras besegrare, släkten Baratheon med sina allierade. Seriens hjälte i de första avsnitten är Kung Roberts lojale vapendragare Lord Ned Stark, spelad med tragisk resning av den alltid lika imponerande Sean Bean.

Skådespelarna är Game of Thrones främsta tillgång. Det märks att de flesta skolats i Shakespeares språkdräkt när de utan att generas eller låta skrattretande förmår att deklamera högstämdheter till varandra, ibland så övertygande att det lite kantiga språket får liv och kraft. Muskelknippena har förpassats till det tystlåtna ryttarfolket Dothrakierna, som fått sitt eget gutturala hittepåspråk av en organisation som heter Language Creation Society. Alla likheter till klingonska – inklusive de hårdkokta lakonismerna – är oundvikliga.

I övrigt är det påkostat och storslaget i de episka växlingarna mellan intrigerna i Västeros, filmat på Irland, och Targaryenexilen i De fria städerna på andra sidan havet, filmat på Malta. Det är otvivelaktigt en fördel om man läst Martin roman innan man börjar se serien. Framförallt på grund av myllret av rollfigurer. Många introduceras för att strax dö, hamna i koma eller försvinna samtidigt som nya formligen väller in under seriens gång.

Eftersom det mesta känns välbekant från ovannämnda HBO-serier blir det ett försiktigt betyg 3. Med förhoppning om större överraskningar framöver.