Robin Hood (2010) – Michael Tapper

USA/Storbritannien 2010. Regi: Ridley Scott. Skådespelare: Russel Crowe, Cate Blanchett, Max von Sydow, Mark Strong, William Hurt. Längd: 2.20.

Få kan i en perfekt komponerad bild fånga hur en pil skjuts in i ett träd eller för den delen i en skurks hals som Ridley Scott. Eller ur fågelsperspektiv fånga en armé som spränger fram genom ett pastoralt engelskt landskap. Men så Scott är också en traditionalist.

Enligt branschpressen handlade det ursprungliga manuset Nottingham om en sympatisk sheriff, en lite skurkaktig Robin och Marian fångad i kvalet mellan de två. Många omskrivningar senare under Scotts lupp blev det en ordinär historia om mannen av folket som vill ha rättvisa och jämlikhet, fast själv är jämlikare än andra.

2010 års Robin Hood liknar nu mest en uppföljare till Kingdom of Heaven och ett förspel till den egentliga berättelsen om de trikåklädda grabbarna på hajk i Sherwoodskogen. Crowe tar sin underdoghämnare från Gladiator via korstågen till England. Där hamnar han i ett blodigt intrigspel när den döde Rickard Lejonhjärtas krona hamnar på maktgalne lillebrodern Johns hjässa.

I bakgrunden manipuleras kung John av en ännu större skurk: franske kungens hemlige agent Godfrey (Mark Strong). Inte sedan Basil Rathbones dagar som Errol Flynns ständige antagonist har någon inkarnerat lustfylld ondska med sådan karisma som Strong. (Varför ingen ger honom en rejäl huvudroll förblir en gåta.) Desto sorgligare att slutstriden mellan Robin och Godfrey blir så rumphuggen och tam.

Däremellan gör Scott ett gediget men småtråkigt epos om Robins kyska kärlek till Marian och revolutionära försök att genomdriva en amerikansk konstitution för England nästan 600 år innan USAs frihetskrig. Till sin hjälp har han Max von Sydows demokratiskt sinnade Sir Walter, som adopterar Robin och gör honom adlig.

I den kanske mest kuriösa av historiska paralleller har man som filmens klimax iscensatt den franske kungens invasionsförsök som D-dagen vid Normandie. Fast tvärtom, så att angriparna nu är de onda som rättmätigt mejas ner av försvararnas pilregn. Dramatiskt fungerar det ganska bra. Tills Marian dyker upp i spetsen för ett fånigt ponnykavalleri av barn.

Slutscenen skvallrar om en uppföljare. Mina förväntningar är ljumma.

© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-05-12.

3 x Robin Hood

Robin Hoods äventyr (1938). Errol Flynn i ett färgsprakande Technicolor-äventyr som älskades av generationer på bio.

Robin Hood – äventyrens man (1976). Sean Connery gestaltar en åldrad legend i en mindre glamorös medeltidsverklighet av lera och misär.

Time Bandits (1981). John Cleese gör filmhistoriens brutalaste Hood i en tid då armbrytning var något bokstavligt.