Green Zone

USA 2010. Regi: Paul Greengrass. Skådespelare: Matt Damon, Greg Kinnear, Brendan Gleeson, Amy Ryan. Längd: 1.54.

Bush II-regimens marknadsföring av Iraks massförstörelsevapen var mördande effektiv. I alla bemärkelser. Medierna, soldaterna, USAs allierade – alla blev nyttiga idioter i denna förevändning för att invadera ett land som i praktiken redan låg i ruiner. Var det verkliga motivet ekonomiskt eller humanitärt? Det indirekta svaret är att man varken invaderat Burma eller Nordkorgreen_zoneea, två andra grymma diktaturer, varav det senare är ett betydligt större hot. Båda saknar dock olja.

Arméofficeren Roy Miller börjar tveka om motivet när han några veckor in i invasionen 2003 för tredje gången krigat sig in i en fabrikslokal där ”säker underättelseinformation” meddelat att ett vapenlager ska vara inhyst. Bara för att finna… ingenting. Snart leder spåren till en irakisk general och ett hemligt möte i Jordanien. Och Miller hamnar i skottlinjen mellan Pentagon och CIA när de tävlar om att lägga vantarna på generalen.

Öppningsscenen ser ut att vara filmad med kameran i en mobil torktumlare, och man undrar om Paul Greengrass (Bourne 2 och 3) försöker överträffa sig själv i run-and-gun. Möjligen vill han spegla den förvirring som rådde i invasionens inledning, för den frenetiska sjögången stannar menande upp först när Pentagons slipprige underrättelsechef Poundstone (Greg Kinnear) hamnar i fokus. Hos denne finns logiken bakom vansinnet.

Filmen är delvis baserad på den indisk-amerikanske journalisten Rajiv Chandrasekarans bok om invasionens första tre år: Imperial Life in Emerald City, och förebilder till några av filmens huvudpersoner har nämnts i amerikansk press. Miller har modellerats efter Richard ”Monty” Gonzales som ledde specialstyrkan Mobile Exploitations Team (MET) i jakten på de påstådda vapnen.

Poundstone är ett kritiskt porträtt av USA:s chefsadministratör för Iraks återuppbyggnad, L Paul Brenner, vars många katastrofala felbeslut på Vita Husets order granskas med iskall satirisk udd i dokumentären No End in Sight. Och journalisten Lawrie Dwaynes (Amy Ryan) förebild är ex-New York Times-reportern Judith Miller, som ledde krigshetsen med artiklar kalkerade efter fabricerade ”dokument” som ”läcktes” till henne. Numera är hon, föga förvånande, anställd på Fox News och konservativa tankesmedjan Manhattan Institute.

Med Matt Damon i huvudrollen som våghalsig och lite scoutaktig elitsoldat på tvärs mot sina överordnade blir han en fortsättning på Bourne. Likt denne görs han till en bricka i ett smutsigt underättelsespel mellan skrivbordsspioner och tvingas lita till sin överlevnadsförmåga. Slutuppgörelsen har också samma fantasibetonade poetiska hämnd över sig.

Ändå tycker jag filmen fungerar som både politisk brandfackla om modern maktkorruption och som oavbrutet rafflande thriller. Få andra actionregissörer kan som Greengrass konsten att nagla fast åskådaren i biostolen. Varje händelse, scen och till synes banal dialog blir en pusselbit som läggs till den andra för att explodera i en våldsam urladdning när intrigmakeriet ställs på sin spets.

Som filmens samvete väljer Greengrass och manusförfattaren Brian Helgeland (L.A. Konfidentiellt) originellt nog en irakisk Irankrigsveteran, känsligt gestaltad av brittiske skådespelaren Khalid Abdalla (Flyga drake). Det är genom hans desperata förtvivlan över landets förfall och invasionens vansinne både vi och Miller slutligen konfronteras med den nakna, osköna sanningen.

© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-03-12.

3 x Uno_end_in_sightSA i Irak

Three Kings (1999) Svart komedi blir thriller blir moraliskt drama när tre soldater under Kuwaitkriget ställs inför valet att stjäla de irakiska truppernas krigsbyte eller att hjälpa nödställda flyktingar.

Iraq in Fragments (2006) Två års arbete låg bakom denna gripande dokumentär om vardagslivet för landets tre folkgrupper: shiiterna i söder, sunniterna i mellersta Irak och kurderna i norr.

No End in Sight och Operation Homecoming (2007) Två Oscarnominerade, omistliga dokumentärer. Den första om USAs vanskötsel av landet efter invasionen. Den andra om vardagen för fotsoldaterna.

© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-03-12.