USA 2010. Regi: Martin Campbell. Skådespelare: Mel Gibson, Ray Winstone, Danny Huston, Bojana Novakovic. Längd: 1.59.
BBC-serien från 1985, i Sverige kallad Den svarta blomman, kom som en oväntad samhällskritisk uppercut mitt under Thatcher-Reagans nya kalla krig. Actionveteranen Troy Kennedy Martin (The Italian Job, polisserien Z Cars) skrev den som en variation på polishämnartemat men med kärnkrafts- och kärnvapenindustrin som måltavla. Den gjorde huvudrollsinnehavaren Bob Peck till stjärna och gav regissören Martin Campbell (Casino Royale) en Hollywoodkarriär.
Filmversionen behåller måltavlan men rätar ut både konspirationslabyrinten och huvudpersonen när 54-årige Mel Gibson som åldrad bostonpolis jagar sin dotters mördare. Det tar dock inte många sekunder för honom och publiken att lösa den gåtan i sällskap med Danny Hustons slipprige direktör för det skumma vapenföretaget Northmoor. För säkerhets skull zoomar filmen in direktörens fotosamling med Bush II och Dick Cheney – en komisk skruvning med tanke på privatpersonen Gibsons högersympatier.
Mängden mord, slagsmål och explosioner kring huvudpersonen har trappats upp som en uppenbar eftergift till stjärnans image och PR-avdelningens reklamkampanj. Det har också gått ut över alla andra rollfigurer, allra värst för Ray Winstones alltför få scener som grubblande underrättelseagent.
Ändå räddas filmen från att haverera till dussinaction av den nyligen avlidne Kennedy Martins inspirerade och känsloladdade story. Här finns en sund misstro mot den mäktiga vapenindustrins inflytande över politik och medier. Fast med en snopen avrundning när bevismaterialet om konspirationen av alla ställen hamnar på ärkereaktionära Fox News.
© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-02-05.