Dessa Lund – Michael Tapper

Lund 2010. Regi: Filip Orrling. Skådespelare: Magnus Hellström, Anni Tuikka, Linn Mannheimer, Johan Wahlström. Längd: 0.45.

Karnevalsfilmerna har genomgående varit spexhumoristiska parodier på rådande filmtrender. Bland favoriterna finns 1912 års Med dolk och gift eller Guldets förbannelse, och Lystnaden: En sviskonbädd (1966), som mixar tv-programmet Fråga Lund med Ingmar Bergmans Tystnaden, Vilgot Sjömans Syskonbädd 1782 och kryddar med James Bond.

Föregående filmen – 2006 års Sigillet, med sin utsökta lundifiering av Da Vinci-koden – tillhör också de minnesvärda. Där medverkade Filip Orrling, som regisserat årets produktion.

Dessa Lund är en science fiction-film (förhoppningsvis) om hur Lunds universitet står barskrapat efter att en slem revisor stuckit med hela budgeten till en parallell dimension. Efter att ha lagt ner åtskilliga institutioner – plats för elaka påhopp, förstås, särskilt om det snart svältdöda humaniora – bestämmer sig den nye, renhjärtade och blygt försagde revisorn sig för att ta upp jakten på sin onde föregångare.

Var annars hittar man porten till en annan värld om inte hos en teoretisk filosof? Och snart hamnar vår unge hjälte i stofilernas paradis, det vill säga parallell-Lund som bondknoddig och bohemisk idyll bortglömt av tiden.

Det saknas inte entusiasm i skådespeleriet, och om den kommande nyinspelningen av Åsa-Nisse av ex-lundensaren Fredrik Boklund slår an kan den här filmen ligga helt rätt i tiden. Men till klassikerna hör den dessvärre inte. Därtill är den alltför saggig i tempot och har helt enkelt varken någon inspirerad story, fyndiga scener eller ens någon riktig punchline.

Jo, en som levereras av en från döden uppstigen spexveteran. Och så en punchline från en minderårig statist.