Vägen hem – skotten i Knutby

Sverige, 2009. Regi: Karin Swärd. Skådespelare: Liv Mjönes, Emil Almen, Anna-Lena Strindlund, Oskar Thunberg. Längd: 1.42.

I Religulous, en av flera religionskritiska dokumentärer som producerats i USA under senare år, konfronterar ståuppkomikern Bill Maher en kristen troende som längtar efter himmelriket med frågan: ”Varför tar du inte livet av dig?” Det kan tyckas cyniskt, men frågan ställer religionernas budskap om det utlovade livet efter döden på sin spets.

För det saknas inte rörelser som tagit genvägen, ibland med mord på mindre dödslängtande medlemmar. De drygt 900 männen, kvinnorna och barnen i Peoples Church som begick självmord eller mördades i Guds namn på order av pastor Jim Jones 1978 i Guyana är det kanske mest slående exemplet. Möjliggjort genom åratal av daglig hjärntvättning.

Knutby kan synas långt borta från skräckregementet i Jonestown, men likheterna är slående. När journalisten Karin Swärd återvänder dit tre år efter sin dokumentära kortserie Skotten i Knutby för TV4 är det en religiös fascism hon skildrar: dyrkan av psykopatiska ledare, absolut social kontroll, sex i församlingens tjänst och dödskult.

Här ifrågasätter ingen att en av ledarna håller bröllop med Jesus och personligen upphöjs Kristi brud. Man höjer inte på ögonbrynen när pastor Fossmo kämpar mot onda andar genom att ligga med olika kvinnor i församlingen. Och alla ber och sjunger och vittnar glatt om lyckan i sektens nyckelbudskap: att välkomna döden så att man kan komma ”hem” till Gud.

I denna sjuka miljö kunde Helge Fossmo göra sin ”barnflicka” till mördare. Skulden vilar förstås tungt även på de andra ledarna. Vad de visste eller gjorde i sammanhanget är fortfarande höljt i dunkel. Samtidigt lever församlingen vidare, sammansvetsad av mediestormen.

Liksom DIE WELLE förra året påminner oss Vägen hem om lockelserna och mekanismerna i totalitära rörelser, viljan till total visshet om tingens ordning och okritisk underkastelse inför auktoriteter. Det är sådana filmer som uppmanar till att göra demokratiskt motgift som Erich Fromms skrift Flykten från friheten till obligatorisk skollitteratur.

Styrkan sitter i storyn, och den hade filmen vunnit på att hålla i fokus. Men i denna mediekåthetens tider kan inte Swärd och hennes medarbetare Phil Poysti hålla sig själva utanför. I sin omständligt berättade dramadokumentär skildrar de redaktionsmöten, bilresor och kafferep som varken har någon mediekritisk dimension eller har något relevant att säga om Knutby.

Bättre då att, som i dramadokumentären om Lasermannen, försöka tränga djupare in i ämnet, i den föreställningsvärld som gjorde tragedin till en logisk konsekvens. Man har uppenbarligen hittat utmärkta skådespelare men låter dem bara agera utanpåverket, från punkt A till Ö, fastän det är uppenbart från de inklippta intervjuerna med den verklige Fossmo och med avhoppare att det finns så mycket mer. Den berättelsen väntar fortfarande på att spelas in.

DVD-aktuella religionskritiska dokumentärer (import)
Religulous (2008) av Larry Charles och Bill Maher
The Four Horsemen (2007) av Josh Timonen och Richard Dawkins
Jesus Politics: The Bible and the Ballot (2008) av Ilan Ziv och Serge Gordey
Constantine’s Sword (2008) av Oren Jacoby
Silhouette City: Thy Kingdom Come – By Any Means Necessary (2008) av Nathalie Zimmerman och Michael W. Wilson