Linje 1-2-3 kapad

taking_of_pelham_one_two_threeUSA 2009. The Taking of Pelham 1-2-3. Regi: Tony Scott. Skådespelare: Denzel Washington, John Travolta, John Turturro, James Gandolfini. Längd: 1.49.

Trettiofem år har gått sedan originalet, som kombinerade tunnelbanejakten i French Connection med ett gisslandrama och en del vassa kommentarer om den då konkursfärdiga staden New York politiska vanstyre. Filmens sjuklige och avskydde borgmästare var en direkt parodi på verklighetens Abe Beame, och skurkarna var före detta legosoldater som uppträdde som stadsterrorister.

Årets upplaga är betydligt mer strömlinjeformat ögongodis, där Tony Scotts sedvanligt kokainspattiga reklamfilmskamera firar nya akrobatiska triumfer men ibland faktiskt också fångar något av storstadens atmosfär. Tillsammans med manusförfattaren Brian Helgelands replikdueller mellan John Travoltas käftsmorde psykopat Ryder och Denzel Washingtons kontrollerade skrivbordsfifflare Garber i tunnelbanebolagets kontrollrum blir filmen långa stunder riktigt njutbar action.

Och då talar vi verbala fyrverkerier i klaustrofobiska miljöer med mycket intriger och maktspel i bakgrunden på bägge håll. Svagare och ibland direkt idiotiska är däremot stunt- och våldsinslagen, toppad av polisens klumpiga raceråkning i bil och motorcykel med lösensumman genom Manhattan i rusningstid.

Ett direkt förräderi mot både romanen och originalfilmen är den lättsinniga skuldavskrivning och glorifiering man består lagens företrädare. Inte bara får den ofrivillige hjälten Garber ett avlatsbrev för sina korruptionssynder, den inledningsvis tvivelaktige borgmästaren blir plötsligt genial amatördetektiv, knäcker en avgörande ledtråd och visar sig i finalen vara en hyvens grabb.

Vid det laget har också Garbers inre actionhjälte väckts, och i en helt osannolik upplösning förföljer han ensam skurkarna och ser till att oskadliggöra dem i en förödande antiklimax. Filmens avslutande gruppkram av huvudpersonerna och post-9/11-lojalitetsförklaring till New York blir stötande sentimental. Fattas bara en människomassa i bakgrunden som vaggar med cigarettändarna i luften och sjunger ”America the Beautiful”.

© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-08-05.