I taket lyser stjärnorna – Michael Tapper

Sverige, 2009. Regi: Lisa Siwe, Linn Gottfridsson. Skådespelare: Annika Hallin, Josephine Mattsson, Anki Lindén, Samuel Haus. Längd: 1.29.

Jag har inte läst Johanna Thydells Augustprisbelönade bok, men filmens ungdomsskildring innehåller inget särskilt nytt i genren. Det handlar om 14-åriga Jenna, vars tonårsångest förvärras av att hennes mamma är döende i cancer. För att fly vardagen vill hon supa och festa och träffar då snygga Ullis, som är specialist på området.

Tillsammans hittar Jenna och Ullis på en massa tämligen oskyldiga hyss, som att skolka från skolan, snylta på varuhusens sminkprovning, snatta kläder och tigga busspengar som de köper öl för. Bägge lever med sina ensamma mammor, som för en 25 år sedan var ungefär som dem.

Filmen snuddar vid en rad existentiella frågor – om att våga dö, om att våga leva, om kroppens förändringar från barn till vuxen, om sexualiteten – men verkar inte vilja gestalta dem. Att själva titeln har någonting med de stora drömmarna i det lilla livet att göra är väl klart. Men vad? Vad drömmer egentligen Jenna om bortom att snorkla i Thailand?

För det är väl just i tonåren som man har de stora tankarna och de stora känslorna. Men i stället skildras bara ett ytligt ”uppror” som kulminerar i att Jenna till mormors förtrytelse går omkring med en gammal brandmannahjälm på skallen. Gäsp.