USA 2009. Regi: Hoyt Yeatman. Röster i originalversionen: Sam Rockwell, Penelope Cruz, Nicolas Cage, Jon Favreau. Svenska röster: Figge Norling, Alexandra Rapaport, Gustav Hammarsten, Björn Bengtsson. Skådespelare: Bill Nighy, Will Arnett, Kelli Garner. Längd. 1.28.
Det var en gång på 1980-talet då två unga amerikanska serietecknare gjorde en parodi på knasiga serietidningshjältar kallade Teenage Mutant Ninja Turtles. Idag är det en miljardindustri och knasighet är en del av ett popkulturellt framgångsrecept, liksom till intet förpliktigande självironi, plagieringar av framgångsrika serier och actionfilmer samt förstås en gigantisk marknadsföringsapparat.
Jerry Bruckheimer-produktionen G-Force är en mekanisk provkarta på detta recept, resultatet av ett styrelseprotokoll utan tillstymmelse till kreativ gnista. Den har Transformersrobotar, datoranimerade talande actionmarsvin, varav en inkvoterad tjej med lagom girlpower, mängder av Mission: Impossible-tekniska finesser i gnagarstorlek, ondskefulla män i svart och en prillig superskurk. Allt snällt, harmlöst och småtrist.
Liksom andra animerade filmer med Shrek-smarta anspråk slänger den gärna in vuxna referenser, som fejden mellan huvudmarsvinen och en kanadensisk hamster – inte ens kul för den som känner grannländernas gnabb. De obligatoriska fisskämten har förlagts till en av figurerna, vars uppgift är att gå omkring och, tja, fisa. Roligare än så blir det inte. Inte ens med Bill Nighy i rollistan.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-09-04.