USA 2009. Regi: Michael Moore. Medverkande: Franklin D. Roosevelt, Elizabeth Warren, William Black, Ronald Reagan. Längd: 2.08.
Kritiken av de stora utopierna har aldrig drabbat kapitalismen. Ofta – som i medierna – har den gjorts till en abstraktion, ibland klädd i trivsamt bildspråk som marknaden. Tidigare kunde den just personifieras av den gemytlige handlaren runt hörnet, men under senare decennier har den alltmer blivit en naturkraft utanför de politiska systemen, ja till och med utanför någons kontroll.
Medan de andra utopierna med rätta har kritiserats för antihumanism och koncentrationsläger, har kapitalismen sällan fått stå till svars. Kolonialism, imperialism, slavhandel och låglönearbete under omänskliga förhållanden diskuteras som politiska problem. Kapitalismen har däremot betraktas som ett fält bortom politiken, och sådana utopiska löften som fri konkurrens på lika villkor, frihandel och kapitalismen som bärare av demokratin har aldrig tagits som utopiska.
Nu när det, förutom en del religiösa fundamentalister, inte finns några tydliga utmanare till kapitalismen är det kanske därför som blickarna börjar vändas mot detta bara alltför självklara system. För några år sedan gjorde dokumentären The Corporation en historisk analys av kapitalismen och fann att storföretagen uppträdde som psykopater i samhället. Vinstmotivet var överordnat all hänsyn till människor, miljö, demokrati och även rättssystemet.
Efter den senaste ekonomiska härdsmältan är det inte underligt om kritiken hopar sig. Nästa år är det premiär för Oliver Stones uppföljare till Wall Street, där Gordon ”greed is good” Gekko likt skräckfilmens seriemördare fortsätter gå över lik för att stycka företag och krossa fackföreningar och därigenom göra sig snabba dollar.
Men redan i år vandrar Michael Moore genom finanskvarteren för att kräva tillbaka de enorma och fördelaktiga lån som banker och finansbolag fick av USA:s skattebetalare efter finanskrisen. Samma banker och finansbolag som varje 7½ sekund vräker en av dessa skattebetalare från deras hus. Mot slutet hyr han en säkerhetsbil för att hämta det amerikanska folkets 700 miljarder subventionsdollar.
Absurt för ett system där inte bara ekonomin omges av kvasireligiös terminologi utan där också pengarna förvandlats till en abstraktion (ekonomernas försök att förklara derivat är rena ståuppkomedin). Men för dem som drabbats av arbetslöshet och vräkningarna är ekonomin en konkret och drabbande verklighet.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-10-30.
3 x Kapitalism
Metropolis (1927). Science fiction-vision av en framtidsstad som egentligen är ett jätteföretag, där arbetare slavar under jord så att överklassen kan roa sig i paradisiska parker och syndiga nattklubbar.
RoboCop (1987). Ronald Reagans nyliberala ideal omsatt till konkret verklighet i det framtida Detroit, där allt är privatiserat och alla värden – i synnerhet mänskligt liv – mäts i pengar
The Corporation (2003). Kanadensisk-amerikansk dokumentär baserad på Harvardprofessorn Joel Bakans bok med samma namn. En historievandring om hur kapitalismen började och hur den fick så stor makt.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-10-30.