2012 – Michael Tapper

USA 2009. Regi: Roland Emmerich. Skådespelare: John Cusack, Amanda Peet, Chiwetel Ejiofor, Oliver Platt. Längd: 2.38.

För den som inte har råd att åka till Floridas högteknologiska nöjesparker – där 2012 antagligen redan är en åktur – är filmen det näst bästa. Den släpps samtidigt med att Skyskrapan brinner (The Towering Inferno, 1974) återutges på bluray. I 2012 klaras den filmens samlade förödelse av på några sekunder liksom i förbigående.

Det här är nämligen katastroffilmernas katastroffilm. Vi spenderar dryga två timmar på att bila från Stilla Havets uppslukande av Kalifornien, flyga från ett enormt vulkanutbrott och simma från den globala syndafloden. ”Det kan bara börja i Hollywood,” brölar en undergångsprofet. Och visst, mayaindianernas kalender är ju bara en förevändning för ett spektakulärt effektfyrverkeri.

Resten av filmen fylls med religiös rappakalja och en grumlig människosyn. Miljarder människor dör som ögongodis medan huvudpersonerna klädsamt fäller en tår för att visa sin humanism. De bråkar lite om hur många som ska få plats på de särskilda räddningsfarkoster som byggts i hemlighet för den ekonomiska och politiska eliten. Samtidigt framställs det som coolt att tillhöra de utvaldas skara.

Emmerichs apokalypsporr (Independence Day, THE DAY AFTER TOMORROW) har kanske här funnit sin slutpunkt. För vad skulle bli nästa steg? En kollision mellan solsystem? En repris på Big Bang?

Redan den första åkturen genom ett rämnande Los Angeles har ett löjets skimmer över sig, och när våra hjältar för tredje gånger undkommer döden med en hårsmån kännas det som en sömnig upprepning. Ändå har slutet bara börjat.