Walk Hard – Michael Tapper

USA 2008. Walk Hard – The Dewey Cox Story. Regi: Jake Kasdan. Skådespelare: John C. Reilly, Jenna Fischer, Raymond J. Barry, Kristen Wiig. Längd: 1.36.

Walk Hard pendlar mellan parodi och pastisch på Den Stora Manliga Rocklegenden om sex och knark och rock’n’roll i skuggan av ett barndomstrauma som fördunklar karriärens berg-och-dalbana. På affischen poserar huvudrollsinnehavaren John C. Reilly som Jim Morrison på Joel Brodskys berömda bild, och manuset är ett hopkok på Johnny Cash och Ray Charles filmbiografier Walk the Line respektive Ray.

Med sin bakgrund inom scenmusikalen lotsar Reilly oss sedan proffsigt igenom rockhistorien via en rad lyhörda parafraser på bland andra Elvis, Roy Orbison Brian Wilson, Bob Dylan och förstås – i titelnumret – Johnny Cash. Faktiskt hinner han parentetiskt också med Jello Biafra i Dead Kennedys under en repetition i turbotempo efter en massiv dos kokain. Från 1950-talets smörsångarrock tills han som ärrad veteran skriver den-sista-stora-sången-som-ska-sammanfatta-hela-livet missbrukar han allt utom Viagra och lägrar en oräknelig skara kvinnor; det senare särskilt under den obligatoriska ”mörka” perioden på livets botten.

Men Reillys talang lyckas inte maskera att manuset är tunt och entonigt i sin fixering kring oftast fantasilösa anspelningar på underliv och sex. Den genitala aspekten av namnet Cox körs i rutigt och randigt, och undantaget den första duetten med June Carpenter-kopian Darlene – där menande pauseringar skapar nya innebörder i till synes oskyldiga textrader – saknas både fyndighet och finess.

Än mer irriterande är de plumpa och trista karikatyrerna av de verkliga rocklegender som Cox möter under sitt liv och som konsekvent annonseras med stora bokstäver i varje litet dialogstick av typen ”Jaså säger du det, PAUL MCCARTNEY!” Här saknas en tilltro till publikens intelligens som ytterst bottnar i en kreativ oförmåga hos filmens upphovsmän.