The Wackness – Michael Tapper

USA, 2008. Regi: Jonathan Levine. Skådespelare: Josh Peck, Ben Kingsley, Famke Janssen, Olivia Thirlby. Längd: 1.35.

Luke är arton och på drift i livet, ständigt påtänd, ständigt i rörelse runt Manhattan, där han langar från sitt knarkapotek gömt i en glassvagn. Hans psykiater tillhör den fasta kundkretsen och är en typisk filmhjärnskrynklare – långt tokigare än patienterna. Om inte Luke hade några problem tidigare, så får han garanterat en hel containerlast från Dr. Squire.

Dessutom har han förälskat sig i doktorns styvdotter, Stephanie, som är så cool att kärlek och sex mest är ett tidsfördriv i väntan på den stora sömnen. Hans korta affär med henne är en enkelriktad motorväg till ett krossat hjärta.

Jonathan Levine (All the Boys Love Mandy Lane) förlägger filmen till 1994, något som i en del fall har betydelse för handlingen (borgmästare Guilianis utfärdade nolltolerans för brott) men oftast handlar det bara om slapp nostalgi: gangsta-rapmusiken, dåtidens tv-spel, kassettband, filmfotots brunton och urblekta färgskala modell 1970-tal.

Då har han lyckats bättre med skådespelarna: Ben Kingsleys Dr. Squire vill vara ung och kåt på ett samtidigt både osmakligt och märkligt heroiskt sätt. Olivia Thirlby klarar i sina få scener att förmedla ett tragiskt stråk hos sin bitchigt blaserade Stephanie. Och Josh Peck skakar med små medel liv i sin tonårszombie Luke, som när han väl vaknar upp inte bara hittar sina egna smärtpunkter utan också alla andras.