USA, 2008. Regi:
Andy & Larry Wachowski. Skådespelare: Emile Hirsch, Christina Ricci, John Goodman, Susan Sarandon. Längd: 2.15.
Ingen handling, bara effekter. Fast i en delvis datoranimerad 1960-tals-retro-framtid utan gravitationslagar, vem bryr sig? Berättelser är en onödig ansträngning, kanske rent av ute sedan 1990-talet.
Eller vänta nu, var det inte just det som präglade sekelslutets high concept-action? Någon borde ha talat om för Wachowski Bros. att den postmoderna tiden från The Matrix har blivit post den med. Men kanske valde de att ta det blå pillret i stället och är kvar där än – med 120 dollarmiljoner att bränna på ögongodis.
Nå, vill man oooh-a och aaah-a till bildfyrverkerier som i suddigt staccato zappar schazzzammm förbi på duken. Naglas man fast av förbisvissschande racerförare med bilen fastnitad i kung fu-växeln. Tycker man det är coolt när någon som ser ut att höra hemma i en gammaldags hip-stajlad tandkrämsreklam säger ”Cool beans!” i tid och otid. Då är Speed Racer dryga två timmars extas.
Själv föredrar jag en berättelse, levande karaktärer och ett mått av inre logik till min utflykt i det fantastiska. Vad har man annars ypperliga skådespelare som Goodman, Sarandon, Ricci och koreanske artisten Rain (I’m a Cyborg, and That’s OK) till?
Någon jävla ordning får det vara även i en film vars främsta funktion är att vara en förlängd trailer för ett spel som släpps samtidigt.
© Michael Tapper, 2008