Righteous Kill

USA 2008. Regi: Jon Avnet. Skådespelare: Righteous KillRobert De Niro, Al Pacino, Carla Guigno, Curtis ”50 Cent” Jackson. Längd: 1.40.

Righteous Kill är en förutsägbar pusseldeckare förklädd till polisfilm och marknadsförd som ett historiskt möte mellan stjärnorna Pacino och De Niro. Bägge var ju med i Gudfadern II men spelade inte en enda scen tillsammans. De möttes öga mot öga i Heat men bara i en scen. Nu återförenas de som det kanske mest typiska av alla filmradarpar: två ärrade kriminalare som gestaltar schablonrepliken ”Jag är för gammal för den här skiten”, även om orden aldrig uttalas.

Med lätt ironisk självmedvetenhet spelar de ett destillat av sina respektive profiler på film. Pacino är den impulsive Rooster som ibland exploderar i primadonneliknande vredesutbrott. De Niro är den introverte tickande våldsbomben Turk som menar varenda stavelse när han morrar fram Dirty Harry-fraser som ”Det är inget fel med lite skjutande så länge rätt personer blir skjutna”.

De gnabbas och vänslas som ett gammalt gift par och behöver inte ens blinka mot oss i publiken för att vi ska förstå alla referenser till deras tidigare paradroller. När man väl tröttnat på denna lek – och det gör man snart – står filmen lika naken som H.C. Andersens kejsare.

Intrigen är en tramsig och lättgenomskådad klon på Agatha Christies deckarpussel, där den minst misstänkte förstås är den skyldige. Inte en enda rollfigur, såsom Brian Denneheys om möjligt mer slitna snutboss och de karriärkåta kriminalarvalparna (John Leguziamo & Donnie Wahlberg), utvecklas bortom de enklaste genrekonventioner.

Men av alla talanger som förslösas är nog 50 Cents otacksamma roll som ghettots knarkkung och Carla Guignos masochistiska snutkollega de mest svårsmälta. Särskilt den sistnämndas aggressiva fixering vid att bli brutalt påsatt och förnedrad är en repris på gamla onda tider; i det här fallet den fatala filmnymfomanen. Tillsammans med galleriet av skurkmonster gör det Righteous Kill till en om möjligt än mer sadistisk och reaktionär upplevelse än De Niros tidigare snutfilm 15 Minutes.

© Michael Tapper, 2008. Sydsvenska Dagbladet 2008-09-26.