My Best Friend’s Girl – Michael Tapper

USA, 2008. Regi: Howard Deutch. Skådespelare: Dane Cook, Kate Hudson, Jason Biggs, Alec Baldwin. Längd: 1.41.

Tanks hobbyarbete är att skrämma andras flickvänner tillbaka till kärlek genom att spela dejtkillen från helvetet. Men när han träffar Alex tinar glaciären på hans hjärta. Ok, nu kan ni räkna ut vad som kommer att hända. Ungefär lika snabbt går det i filmen. Men så är det här också den kanske mest förutsägbara av genrer.

Mellan det gulliga första mötet mellan de tu och det gulliga slutet mellan de tu igen ligger en lång hinderbana av sex, sexförolämpningar och alla könsord som finns gånger miljonen. Det hade varit kul om det bara hade funnits någon komisk inspiration, faktiskt handlat om kärlek och sex och vågat utmana konventionerna på riktigt. Nu är det som att läsa klottret på toan till en gammal internatskola: bara en massa snack och ingen action.

I stället är det pryderiknull med kläderna på, noll gnista och en massa sexfloskler utan hjärna. Så fort Alec Baldwin är med, höjs emellertid temperaturen och man börjar märka skillnaden på en riktig skådespelare och ett gäng halvbegåvade brats. Till och med när replikerna inte har någon poäng lyckas han med kroppsspråket skruva dem roliga. Om någon är han behållningen av filmen.

My Best Friend’s Girl är resultatet av fyrtio års backlash efter sexfrigörelsen. Drömmen om kärlek och sex som gemenskap och frigörelse har på film avlösts av sex som mardröm om förnedring, sjukdomar, utseende, prestation, våldtäkt och mord. Kärleken är ett stereotypt romantiskt recept som filmen låtsas spotta på men egentligen bara går en omväg kring för att bekräfta.