Transformers – Michael Tapper

USA, 2007. Regi: Michael Bay. Skådespelare: Shia LaBoeuf, Megan Fox, Rachael Tyler, Josh Duhamel. Längd: 2.24.

Med Steven Spielberg som producent har tidigare Jerry Bruckheimer-lärjungen Michael Bay (Armageddon, Pearl Harbor) fått åtminstone lite människokontakt i sina multimiljondollarpåkostade förstörelseorgier. Och det är knappast en slump att Transformers mellan alla produktplaceringar, rekryteringsinslag för amerikanska armén, visuella effekter och explosioner liknar E.T. – fastän för hormonstinna tonåringar.

Huvudpersonen Sam (Shia LaBoeuf) och hans ansträngda relationer till sina välmenande men känslomässigt klumpiga föräldrar (Kevin Dunn, Julie White) tillhör filmens starkaste kort. Särskilt scenen när Sam försöker avleda dem medan hans gigantiska robotvänner gömmer sig i trädgården är lyckad.

Desto tristare är då kärlekshistorien med skolans hetaste brud, Mikaela (Megan Fox), som insisterar på att det finns mer under ytan trots att filmen knappast intresserar sig för mer än hennes tanktop. Ingen personkemi, noll trovärdighet. Något bättre är porträttet av den unga dataexperten Maggie (Rachael Tyler), även om hon och flera andra rollgestalter vi först tror är viktiga för filmen helt plötsligt bara tappas bort.

Men så är filmen huvudsakligen en förevändning för Bays specialitet: Metallkrossning. Skrikande, skjutande män med stora och ännu större vapen. Eldklot stora som månen. Utstuderade bilder av stuntinslag i slow motion.

Klippningen är intensiv, ofta föredömligt fingerfärdig och tät i jämförelse med exempelvis DIE HARD 4.0. Men ibland blir bildsekvenserna så fragmenterade att all orientering i rum och händelseutveckling går förlorad – med utebliven spänning som resultat. Speltiden är också på tok för lång för en actionfilm av det här slaget. Flera utvikningar och sidospår hade med fördel kunnat lyftas bort.