Tillsammans är man mindre ensam

Frankrike 2007. Ensemble, c’est tout. Regi: Claude Berri. Skådespelare: Audrey Tautou, Guillaume Canet, Laurent Stocker, Françoise Bertin. Längd: 1:37.

Överklassflickan Camille har flytt sin bakgrund till ett lågbetalt städjobb och ensamheten i en asketisk vindskupa. I huset bor också den inbundne adelsmannen Philibert, vars fullständiga sjumilanamn är värdigt en Monty Python-sketch. När Camille blir sjuk flyttar han in henne med pick och pack i sin lägenhet. Väl på bättringsvägen hamnar hon först på kollisionskurs och sedan i säng med Franck, en brysk och ständigt brudraggande kock med arbetarbakgrund.

Upplägget är som gjort för en allegori om klass, och det hade det också blivit om filmen regisserats av, säg, R.W. Fassbinder eller Mike Leigh. Claude Berri (Jean de Florette) ser emellertid inte mer än en småtråkig och konventionell romanisk komedi som börjar i moll och sedan med oändlig förutsägbarhet slutar i falskklingande dur. Varken olikheterna eller gemenskapen mellan de tre huvudpersonerna är särskilt intressant annat än som utgångspunkt för genreklichén om att motsatserna dras till varandra.

Likt Kärlek på menyn är Tillsammans är man mindre ensam enbart för den som inte kan få nog av schabloner. Som att det finns någon därute för oss alla. Eller att det under ett hårt skal kan bulta ett hjärta av guld. Eller det alltid ordnar sig om man tar det som det kommer.