The Host

host_xlgSydkorea 2006. Gwoemul. Regi: Bong Joon-ho. Skådespelare: Song Kang-ho, Byeon Hie-bong, Park Hae-il, Ko Ah-sung. Längd: 1.59.

Prologen är en katastrof, filmen är åtminstone en halvtimme för lång och monstret är en klumpig korsning mellan 1980-talsutomjordingen Predator och en förvuxen kameleont. Men precis som i det lysande seriemördardramat Memories of Murder är den sydkoreanske regissören Bong Joon-ho inte särskilt intresserad av genrens fasta inslag. I stället ligger hans styrka i visuellt anslående stämningsbilder och starka skådespelarinsatser i karaktärsskildringar med absurdistiska undertoner.

Formellt ser The Host ut som en 1970-talsskräckfilm på temat om naturens hämnd när ett amerikanskt laboratorium dumpar formaldehyd i Seoul-floden Han och framkallar ett amfibiemonster med smak för människokött. Den samhällskritiska undertexten hamnar emellertid snart i bakgrunden till en alltmer sagobetonad historia, där en flicka kidnappas av monstret och familjen kommer till hennes undsättning likt en modern riddartrupp mot en drake.

Bongs hjälteskildring av denna minst sagt dysfunktionella familj går från ironiskt patos till ren fars, ibland på ett sätt som blir groteskt snarare än roande. I en scen samlas familjen framför ett porträtt av den bortrövade flickan, som de till en början tror är död. Deras sorgutlevelse börjar stillsamt men utvecklas snart till en tävling i ångestskrik och tandagnisslan.

Liksom en senare sekvens, där den klantige pappan till den bortrövade flickan torteras på ett sjukhus, ska inslaget förmodligen locka till skratt. Problemet är bara att inslagen iscensätts så osmakligt och poänglöst att komiken går vilse och blir till hjärtlöshet.

Desto bättre lyckas Bong med action- och spänningsinslagen, där hans känsla för eleganta bildkompositioner, exakta klipp och kamerarörelser till Lee Byung-woos suggestiva musik blir särskilt effektfulla under den avslutande timmen av filmen. Här lyckas regin och de utmärkta skådespelarna långa stunder kompensera för det svaga manuset.

© Michael Tapper, 2007. Sydsvenska Dagbladet 2007-01-12.