Rush Hour 3 – Michael Tapper

USA 2007. Regi: Brett Ratner. Skådespelare: Jackie Chan, Chris Tucker, Hiroyuki Sanada, Max von Sydow. Längd: 1.31.

Redan den första Rush Hour (1998) var en oinspirerad omtagning av Dödligt vapen-filmerna. Handlingen betydde just ingenting alls, men Jackie Chans halsbrytande stunts var i alla fall värd biobiljetten. Dessvärre ingick den talanglöse ståupparen Chris Tuckers ständiga malande av stentrista skämt i priset.

Efter den klonkopierade tvåan (2001) är det nu dags för en mycket trött tredje film. Öppningsbilderna på den självbelåtet överspelande och entonigt skrikiga Tucker, följd av en sömngångaraktig Chan är illavarslande. På det följer en uselt iscensatt actionsekvens utan ett spår av den sedvanliga elegans och kluriga uppfinningsrikedom som blivit Chans kännemärke.

Av det som ska föreställa komedi blir filmen i stället tragedi, ett blekt minne av Chans unika begåvning i att kombinera stumfilmsfars med modern action. Och som om inte det var nog slösar man bort begåvade skådespelare som Max von Sydow och Hiroyuki Sanada (The Last Samurai) i uselt skrivna biroller.

Huvuddelen av filmen utspelas i Paris och gör idel klumpiga försök att lappa ihop de fransk-amerikanska relationerna. En antiamerikansk taxichaufför omvänds plötsligt till flaggviftande amerikansk spion, och franska flaggan räddar hjältarna från att dö i slutuppgörelsen uppe i (suck!) Eiffeltornet. En fläkt av originalitet – mycket svag och snabbt mojnande – känns endast i det Moulin Rouge-liknande musikalinslaget.

Nej, Rush Hour 3 är en svältkur i alla avseenden – som spänning, action och komedi. Hoppas någon snart skriver en film värdig den annars så charmige actionvirtuosen Chan. Det vore sorgligt om han skulle sluta sin karriär så här.