Princess – Michael Tapper

Danmark, 2006. Regi: Anders Morgenthaler. Röster: Thure Lindhardt, Stine Fischer Christensen, Mira Hilli Moller Hallund, Margerethe Koytu. Längd: 1:20.

Danske serietecknaren och animatören Anders Morgenthaler (Wulffmorgenthaler, Araki – The Killing of a Japanese Photographer) har i samband med filmens svenska premiär sagt sig vara intresserad av att berätta en historia men inte av själva animationstekniken. Denna likgiltighet inför genrens egenart förklarar kanske varför Princess blivit dålig pastisch på japansk anime: stel, kantig och opersonlig utformad.

Men också handlingen är ljusår från originalitet. Man tänker omedelbart på 1970-talets slitna hämnartema i till exempel Death Wish, Taxi Driver och Hardcore: en vek medelsvensson blir till mordängel i krig mot endimensionellt motbjudande kriminalslödder. Princess tänjer dessutom ytterligare på trovärdighetsgränserna genom att på en sekund – låt vara med animationens hjälp – förvandla den flugviktsbyggda, räddhågsna prästen till superstark krigsmaskin mot den porrindustri som tog hans systers liv.

Endast i den påhittiga blandningen av animation och spelfilmscener har Morgenthaler hittat ett fräscht nytt grepp. Sistnämnda används främst i återblickar förmedlade genom att rollgestalter tittar på videofilmer. Hade han varit konstnärligt djärvare och mer tekniskt driven, kunde det greppet ha blivit en utväg ur förutsägbarheten. Nytänkande hade även behövts i dröminslagen, där huvudpersonernas gemensamma frihetslängtan i betongförortens sängkammare representeras av ärkeschablonen en svävande fiskmås och livet efter detta gestaltas av att man sitter på stranden och stirrar själfullt mot en solnedgång.

Trots dessa invändningar ser jag ändå fram emot nästa Morgenthaler-film, som är under produktion. Om inte annat så för att han så drastiskt bryter av mot det mesta i nordisk animationsfilm, vilket oftast innebär illustrerade barnbokssuccéer.