Från andra sidan – Michael Tapper

Spanien 2005. Frágiles. Regi: Jaume Balagueró. Skådespelare: Calista Flockheart, Richard Roxburgh, Daniel Ortiz, Susie Trayling. Längd: 1:41.

Amy (Calista Flockheart) är en sjuksköterska med traumatiskt förflutet, glasartad blick och tovigt, vanskött hår. Med självföraktande blickar in i en kluven spegel tar hon djupa klunkar glömskepiller från apoteket. Hon har sökt sig bort, långt bort, till ett ålderdomligt sjukhem för barn som av oförklarliga – för att inte tala om opraktiska – skäl ligger inhyst i en olycksbådande herrgårdsruin vid vägs ände på en ödslig kuststräcka av Isle of Wight.

Där, på den sedan ett halvsekel förseglade andra våningen, dit ingen vågar sig, ruvar ondskan. Onödigt att påpeka det kanske, men utanför larmar ständiga höststormar, med regn och åska som tävlar med musikens illavarslande bastoner så fort något oförklarligt kommer på tal.

Nej, ”Från andra sidan” är ingen spökhusfilm för den som vill bli överraskad. Snarare summerar den cirka 300 år av genreklichéer. Biobesökaren bör antingen vara helt obevandrad i skräck eller outtröttlig entusiast. Varför den har fått åldersgränsen 15 år är lika oförklarligt som att Jaume Balagueró lyckats få pengar till en film som huvudsakligen repriserar upplägget i hans redan tunnkavlade klichésamling ”Darkness”.

Men, som en av filmens många nötta repliker lyder, ”Ibland är det bättre att inte ställa några frågor”.