Farväl Bafana – Michael Tapper

Belgien/Frankrike/Tyskland/Italien/Storbritannien/Sydafrika/Luxemburg 2007. Goodbye Bafana. Regi: Bille August. Skådespelare: Joseph Fiennes, Dennis Haysbert, Diane Krüger, Shiloh Henderson. Längd: 2:00.

På grund av sina kunskaper i Xhosa-språket blir karriärofficeren James Gregory ansvarig för censuravdelningen på den sydafrikanska fängelseön Robben Island 1968, med särskild uppgift att bevaka Nelson Mandela. Men regeringen i Pretoria vill dessutom att han ska hitta ”fönstret till ANC-fångarnas själar”.

Efter två timmar har emellertid August varken lyckats förmedla några psykologiska eller politiska insikter om Gregory, Mandela eller Sydafrika under den skildrade tiden 1968-90. Mandela skildras som en enigmatisk Buddhafigur av mänsklig resning och politisk godhet, ett monument snarare än en människa.

Hans fångvaktare blir knappast mindre outgrundlig i sina skiften mellan kamratskapet med en zulupojke hemma på bondgården till kallhamrad rasist och därefter – genom vänskapen med Mandela – ANC-sympatisör. Handlingen rullar som på räls mot ljuset med historiens facit i hand, alltför tillrättalagt för att övertyga.

Bristerna ligger här redan i grundmaterialet, Gregorys föregivet självbiografiska bok. Den har avfärdats som rena fantasifostret av bland andra Mandelas nära vän och levnadstecknare, den brittiske journalisten Anthony Sampson. Enligt Sampson hade Gregory enbart en strikt formell och flyktig kontakt med Mandela; hans kunskaper om sin fånges tankar och familjeliv hämtades uteslutande genom censurarbetet med brevkorrespondensen.

Men det är bara en förklaring bakom filmens misslyckande. En annan är att den gjorts i enlighet med mönstret från tidigare storproduktioner signerade August, som Andarnas hus, Jerusalem och Les Misérables. Den är bildskönt fotograferad och kompetent spelad men så konstnärligt välstädad och temperamentslös att den blivit ett dramatiskt dött planschverk.