Bron till Terabitia – Michael Tapper

USA 2007. Bridge to Terabithia. Regi: Gabor Csupo. Skådespelare: Josh Hutcherson, AnnaSophia Robb, Zooey Deschanel, Roger Patrick. Längd: 1:35.

Få berättelser fångar barndomens nervnakna ögonblick av total lycka, avgrundsdjup sorg eller hisnande, gränslös fantasi. Oftast slipar ett vuxet intellekt bort de vassa kanterna, lägger minnena tillrätta. Fjolårets Astrid Lindgren-pristagare, Katherine Patersons roman Bron till Terabitia från 1977 hör dock till undantagen.

Titeln syftar på övergången mellan verkligheten och den sagovärld som tioåriga skolkamraterna Jess och Leslie skapar tillsammans. ”Terabitia” har hämtats från ”Terabinthia” ur C.S. Lewis sagovärld Narnia, och även missionärsdottern Paterson anknyter till biblisk symbolik. Men hon har en kritisk distans till religionens mörkare sidor av förbud och straff. Det har lett till hennes böcker sorterats ut från skolbibliotek i det amerikanska bibelbältet.

Denna hennes mest älskade bok handlar om två ensamma själar som finner varandra: Jess, den inåtvände, mobbade drömmaren, och Leslie, två bohemiska författares försummade pojkflicka. När de passerar bron till Terabitia rasar deras slumrande fantasier och talanger äntligen ut i frihet.

Leslies historier och Jess teckningar förvandlar en risig skogsdunge på andra sidan en smutsbrun å bakom deras hus till ett både vackert och farligt sagoland. Där kämpar barnen mot troll och allsköns monster med en märklig likhet till lärare, mobbare och andra mörkermänniskor i vardagen. Filmen växlar elegant från ett amerikansk till ett nyzeeländskt landskap, men dessvärre håller de datoranimerade effektinslagen alltför låg kvalitet för att övertyga.

Man försummar också att underbygga och – som så ofta i sagans värld – förebåda den tragedi med efterföljande sorg- och skuldkänslor som utgör filmens sista tredjedel. I stället annonseras den olycka som utgör berättelsens dramatiska vändning olyckan på ett platt och antiklimaktiskt sätt som vingklipper filmen. Likaså löser finalen alla konflikter med plågoandarna i skolan och kontaktlösheten hemma på ett lättvindligt och överslätande sätt som strider mot berättelsens anda.

Den stora behållningen är annars den ungerskfödde animatören Gabor Csupos (Rugrats) känsliga, lågmälda tonläge och subtila personskildring, hjälpt av de två unga huvudrollsinnehavarna: Josh Hutcherson (Jess) och AnnaSophia Robb (Leslie). Deras varma personkemi och känsliga, mogna samspel gör dem till framtidslöften inom amerikansk film.