Zathura – Michael Tapper

USA 2005. Regi: Jon Favreau. Skådespelare: John Hutcherson, Jonah Bobo, Tim Robbins, Dax Shepard. Längd: 1:41.

Zathura är barnboksförfattaren Chris Van Allsburgs science fiction-variant av tidigare filmatiserade bästsäljarna Jumanji och Polarexpressen: Två bröder hittar ett gammalt science fiction-brädspel och förflyttas – med hus och allt – till ett intergalaktiskt krig i yttre rymden. Men till Zathuras fördel hör att en återhållsamhet på sockrad sentimentalitet och att berättelsen dominerar det visuella effektfyrverkeriet, inte tvärtom.

Huvudpersonen är en sexåring som hamnat längst ner i hackordningen hos en familj i sönderfall efter en skilsmässa. Rymdäventyret han upplever med sina äldre syskon – till en början lika elaka som någonsin Askungens systrar – kan ses som en våldsamt uppförstorad version av hans livssituation: Hemmet skjuts bokstavligen sönder. Robotar och människoätande utomjordingar går till attack. Enda räddningen ligger i att alla syskonen samarbetar genom att återuppväcka den familjegemenskap som gått förlorad.

Visst går man genom ett minfält av gråtmilda, moraliska uppfostringslektioner som man ibland snavar till på. Huvudsakligen lyckas emellertid manusförfattaren David Koepp (Mission: Impossible) och regissören Jon Favreau hålla kursen med utmärkt skådespeleri från de duktiga barnaktörerna, högt actiontempo och oväntade vändningar i handlingen.

Till filmens charm gör också scenografin, som låter rymdmiljön likna en det antikverade brädspelet i filmens titel. Därför gäller inte de vanliga fysiska lagarna utan bara den fria fantasin: Barnen kan andas i rymden. Ingen behöver ens en jacka i temperaturen nära den absoluta nollpunkten. Och en astronaut som hamnat vilse i rymden under några år dyker plötsligt upp på husets veranda med galaxutsikt för att ringa på dörrklockan och erbjuda sin hjälp i kampen mot de hotande zorgonerna.