Varannan vecka – Michael Tapper

Sverige 2006. Regi: Felix Herngren, Måns Herngren, Hannes Holm, Hans Ingemansson. Skådespelare: Måns Herngren, Felix Herngren, Cecilia Frode, Anja Lundqvist. Längd: 1:34.

I en scen mot slutet av denna relationskarusell har den efter 20 års äktenskap separerade läkaren Jens (Måns Herngren) en Matrix-mardröm, där han tvingas välja mellan det blå pillret (äktenskap) eller det röda pillret (skilsmässa) och vaknar upp naken på en av Finlandsfärjornas dansgolv. Som idé till en komisk sammanfattning av en handlingsförlamad slentrianmänniskas dilemma är scenen inspirerad. Som filmat resultat stannar den vid en knappt påbörjad komisk gest för att sedan snabbt falla till marken. Platt. Intetsägande.

Scenen och dess tillkortakommande är typisk för Varannan vecka, ändå är den ett av de bättre inslagen.

Omdömet kan tyckas orättvist mot en film som så uppenbart söker förståelse och medkänsla för alla sina medelålderssjälars vilsenhet i tillvaron. Problemet är bara att samtliga – huvudpersonerna inkluderade – saknar konturer till den grad att de knappt ens blir krumelurskisser. Och sådana är det svårt att känna någonting alls för.

Till det ska läggas svensk films utbredda oförmåga att använda filmens hela palett av konstnärliga uttrycksmedel. Följaktligen gestaltas nedstämdhet med segt speltempo eller ovidkommande transportsträckor där ingenting händer. På samma sätt skildras kontaktlöshet med banala repliker, alienation med zombieskådespeleri och så vidare. Allt ackompanjerat av ett anonymt, slätstruket bildspråk.

Att skildra depression och tristess innebär inte att vi i publiken ska ha tråkigt. Tvärtom, kan det vara en perfekt utgångspunkt för både komedi (Mandomsprovet) och drama (Himmel över Berlin).

Till och med radarparet Måns Herngren & Hannes Holms specialitet: de insprängda reklamsatirerna, som i tidigare filmer haft udden välriktad mot absurda livsstilsideal eller fåniga trender i samtiden, känns här lika halvbakade som i filmmakaren Pontus (Felix Herngren) fumliga presentation av sin hurtiga treminutshyllning till kycklingkött.

Extra beklagligt är att Herngren & Holms produktionsbolag S/S Fladen väljer att, som delägare till nystartade Astoria Cinemas, väljer att sjösätta det här ogenomtänkta hafsverket som inledning på sitt första biografår. Med bara cirka 15 procent av marknaden (att jämföras med Svensk Filmindustris, SF, 55 procent), behöver Astoria och de andra bioägarna, inte minst för konsumenternas skull, knapra in på dominantens försprång. Men då får man höja ribban rejält på sin repertoar, till exempel börja med ett genomarbetat manus.