USA 2006. Regi: William Brent Tell. Med: Jon Foster, Samaire Armstrong, Frankie Muniz, Jimmi Simpson. Längd: 1:25.
Skräck i gränsupplösningen mellan den fysiska världen och den virtuella är ett väletablerat tema sedan många år. Med tanke på hur många som spenderar större delen av sin vakna tid i interaktiva, digitala miljöer med alla dess möjligheter till förvandlingsnummer av identitet, kön och egenskaper så borde ämnet vara en guldgruva för berättare. Tyvärr tillhör William Brent Tell inte dem.
Med Stay Alive har han och hans medförfattare i stället gjort den slappaste tänkbara mix av Nightmare on Elm Street, The Ring och feardotcom: Via dataspelet ”Stay Alive” återuppstår den legendariska, ungerska vampyren Elisabeth Báthory – som dock oförklarligt förflyttats till en plantage i amerikanska Södern – och skördar offer bland spelarna. De som dör i spelet dör strax senare också på samma sätt i verkligheten.
Den sällsynt obegåvade skådespelarensemblen matchas väl av ett stenkorkat manus, där repliker som ”Let’s butter this muffin” eller ”That girl has got body karate going on” är som skrivna för odödlighet på filmkalkonernas tio-i-topp-lista. I jämförelse ter sig de uttryckslösa figurerna i dataspelet som långt mer fascinerande.
Filmens söndagsskolemässiga skräckscenario om dataspelens skadlighet är en klockren repris av 1980-talets moralpanik kring videovåldet. Och med tanke på den närmast rörande klumpigheten i ungdomsskildringen undrar jag om Mr. Tell möjligen haft G-regissören Staffan Hildebrand som förebild.
© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-07-21.