She’s the Man – Michael Tapper

USA 2006. Regi: Andy Fickman. Med: Amanda Bynes, Channing Tatum, Laura Ramsey, Vinnie Jones. Längd: 1.45.

I Woody Allens Annie Hall grubblar huvudpersonen över hur man blir lycklig i en relation. Han går fram till ett par på gatan och frågar. Kvinnan säger att det beror på att hon är alltigenom ytlig och har absolut inget att säga, och mannen fyller i att han är exakt likadan. Det här skulle kunna vara en film om hur det paret träffades.

På papperet sägs She’s the Man vara en fotbollsfilm inspirerad av William Shakespeares Trettondagsafton. Glöm det. Korrekt definition: En fördummad sampling av den långt bättre Skruva den som Beckham plus de allra fånigaste klichéerna från samtliga amerikanska tonårskomedier som har gjorts sedan 1950-talet. Dessutom spelas de flesta rollerna av uppenbart överåriga skådespelare.

Handlingen: Fotbollstokiga huvudpersonen Viola (Amanda Bynes) klär ut sig till sin bortresta tvillingbror Sebastian (James Kirk) för att ta hans plats i fotbollslaget på skolan Illyria Prep. Som Sebastian förälskar hon sig i rumskompisen Duke (Channing Tatum), som i sin tur förälskar sig i Viola när hon är klädd som sig själv.

Problem: Viola är inte dugg lik tvillingbrodern och övertygar inte för en sekund som pojke. Bynes har inte en molekyl fotbollstalang i sig, saknar karisma och hennes begåvning som komedienn är ännu sämre. Hon kan dock trösta sig med att inte bara Tatums Duke utan också manus och regi ligger exakt på samma låga nivå.

Som så ofta i den här typen av romantiska komedier de senaste 30 åren, fintar man lite med Girl Power under filmens gång men hamrar sedan in en ultrasexistisk volley i krysset vid slutsignalen. Slutsats: En tuff utmanare till Stay Alive, Aquamarine och Just My Luck som sommarens värsta bioupplevelse.