USA 2004. Regi: Shane Carruth. Skådespelare: Shane Carruth, David Sullivan, Casey Gooden, Anand Upadhyaya. Längd: 1:18.
Tidsresor med sina inbyggda paradoxer av parallella universum, förändringar av historiska händelser och fysiska kopieringar av resenärerna är ett kärt ämne inom science fiction. I Chris Markers Terassen (La Jetée, 1963) kan därför tidsresenären bevittna sin egen död, och i Robert Zemeckis Tillbaka till framtiden (Back to the Future, 1985) hotas huvudpersonens existens när han på sin tidsresa strular till det i föräldrarnas tonårsromans.
En hittills ofilmad favorit på temat är belgaren Paul van Hercks roman Vi ses på Plurdag (Sam, of de Pluterdag, 1968), där den framtida överklassen kan köpa sig en extra dag i veckan. Ännu mer effektiva är de två uppfinnarna i Shane Carruths film Primer, som via sin tidsmaskin får ut 36 timmar av varje dygn.
Fördel: De kan gå tillbaka ett halvt dygn varenda dag för att framgångsrikt spekulera på aktiebörsen så att de kan fortsätta sina experiment. Problem: Varje gång de åker tillbaka uppstår för en tid en klonkopia av dem båda, vilket medför en rad oförutsedda problem. Och problem är förstås precis vad som uppstår.
Ultralågbudgetproduktionen (7 000 dollar) Primer blev 2004 års juryprisvinnare vid Sundance-festivalen, men eftersom handlingen mestadels utspelas som ett kammardrama och saknar actioninslag så har den inte blivit någon storsäljare. Här gäller det att vara intresserad av teoretisk fysik och filosofiska resonemang kring tidsresor eftersom Carruth lämnar mycket åt åskådaren att själv pussla ihop. I slutet är det bland annat oklart vilken upplaga av huvudpersonerna vi möter och exakt vad som hände när deras nya tillvaro gick snett.
De som väntar sig en ny MINORITY REPORT eller I, ROBOT, där manliga stjärnor flexar med musklerna snarare än hjärnan, bör alltså hålla sig borta. Men för alla er som läst den intellektuella science fiction som Sam J. Lundwall gav ut på förlaget Delta under 1970-talet eller helt enkelt bara vill se något fräscht i genren på filmduken är filmen ett måste.
Risken är bara att ni sitter uppe resten av natten för att både försöka klura ut vad som egentligen hände och hur väl det stämmer med Einsteins teorier om tid och rum, framförallt när den ene i uppfinnarparet börjar lägga ut texten om möjligheterna som öppnar sig utifall man sätter en tidsmaskin inuti tidsmaskinen.
© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-01-05.