Omen – Michael Tapper

USA 2006. The Omen. Regi: John Moore. Skådespelare: Liev Schreiber, Julia Stiles, Mia Farrow, David Thewlis. Längd: 1:50.

Omen modell 2006 är en ytterst lätt uppdatering av 1976 års original. Då var filmen en av många högerbetonade skräckbilder av onda barn (Rosemarys baby, Exorcisten) som i ungdomsrevoltens spår hotade att spränga kärnfamiljen. Nu kopplas femårige Antikrist snarare samman med islams utmaning mot den amerikanska världsdominansen.

Upptakten varslar om Domedagen med bilder på attacken mot World Trade Center och k-pistviftande araber. I slutet finner man botemedlet mot Fan Jr. i det heliga landet, där israeliska soldater håller ett vakande öga på den palestinska fienden.

Däremellan illustrerar Omen Bibelns symbolspråk med en så plump kitschighet att knappt ens de mest fyrkantiga fundamentalisterna låter sig övertygas. Och med tanke på hur simpel och bräcklig Satans plan för världsherravälde är enligt filmen, så kan alla troende sova gott om natten i minst 666 år till. Återstår den estetiskt mer drivna finessen i de brutala morden för att glädja splatterfinsmakarna.

Då som nu kämpar talangfulla skådespelare i en motvind av obefintlig karaktärsteckning, dialog på tomgång och knasiga vändningar i handlingen. Liev Schreiber lyckas emellanåt höja sin rollgestalt över manusets nivå, medan Julia Stiles och David Thewlis förblir ett slags rörlig rekvisita med repliker. Verkligt minnesvärd är bara Mia Farrows rollinsats som slipprigt inställsam och honungsleende barnflicka från helvetet.

Omen lägger ytterligare en produktion till den allt växande flodvågen av påkostade nyinspelningar från de stora filmbolagen. För några decennier sedan höll man sig till att göra om klassikerna. Sedan dess har man, som här, börjat med omtagningar av bottenskrapet.