Fun With Dick and Jane

USA 2005. Regi: Deanfun_with_dick_and_jane Parisot. Skådespelare: Jim Carrey, Téa Leoni, Alec Baldwin, Richard Jenkins. Längd: 1:30.

Tänk er en elak svensk komedi om en företagsskandal, exempelvis Skandia-affären, som avslutas med eftertexter där ökända toppar bland Sveriges räknenissar schavotterar som inspirationskällor. Medan ni (förmodligen förgäves) väntar på en sådan, går amerikanska nyinspelningen av Fun With Dick and Jane upp, nu med Enron-skruvning och en intressant lista över några av den amerikanska affärsvärldens senaste toppsvindlare som grand finale.

Tidpunkten kunde knappast vara bättre vald, hack i häl på den DVD-aktuella dokumentären Enron: The Smartest Guys in the Room och den pågående rättegången mot några av företagets über-skurkar.

Handlingen i 2005 års version följer formellt det ganska tama originalet Vad sägs om ett litet rån? (1977) med bolagskollaps och havererad hushållsekonomi för huvudpersonerna. Men medelklassparet Dicks (Jim Carrey) och Janes (Téa Leoni) sociala förnedring när de närmar sig botten i samhällets näringspyramid har en fränare udd, särskilt som Dick blir daglönare, förväxlas med en illegal invandrare och är tvungen att fly tillbaka till Jane över mexikanska gränsen.

Alla gags är emellertid inte lika lyckade. Montaget över Dick och Janes rånarkarriär i olika mer eller mindre tokroliga maskeradkostymer lyfter aldrig. Och att Carrey även är filmens producent märks på att han tar nästan allt syre i filmen, främst på motspelerskan Leonis bekostnad.

Till avgörande fördel för filmen är att det oavbrutet höga tempot under närmare 90 minuter jämnar ut de flesta skavankerna, men gör faktiskt också att en del finurligheter i bakgrunden svischar förbi. I en av filmens mer lyckade scener ska Jane tjäna pengar på att ingå i en testgrupp för ett plastikkirurgiskt preparat, och alltmedan företagets forskare delar ut papper som fråntar företaget allt försäkringsansvar ligger laboratoriepersonalen uppenbarligen i fullt krig med några upproriska försöksdjur bakom ett fönster i bakgrunden.

© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-01-27.