Millions – Michael Tapper

Storbritannien/USA 2004. Regi: Danny Boyle. Skådespelare: Alex Etel, Lewis McGibbon, James Nesbitt, Daisy Donovan. Längd: 1:37.

Millions var förra årets filmiska julkort i Storbritannien, en tämligen ogrumlad och programmatisk resa mot ett lyckligt slut. Berättelsen vilar visserligen på såväl långsökta som knasigt tillkrånglade utgångspunkter. Men det som ska föreställa en magisk värld är egentligen en steril gemytlighet, lika renskrubbad på moraliska komplikationer som förortens uppsnyggade porträtt av Tony Blairs nya, EU-anpassade välfärds-Britannien.

Sjuårige Damian (Alex Etel) och hans nioårige bror Anthony (Lewis McGibbon) har förlorat sin mamma. Sorgen varar emellertid inte länge. För strax flyttar de med tindrande ögon in i nybyggda villaförorten med sin pappa Ronnie (James Nesbitt) och kommer av en slump över en väska med 229 000 brittiska pund från ett rån.

Problem: 1. En hotfull rånarkurir som stryker omkring utanför husknuten. 2. Storbritanniens snara omställning från pund till euro, som inom kort gör rånpengarna värdelösa. 3. Damian, en änglalik motsats till sin namne i Omen, har tokroliga uppenbarelser av katolska helgon som råder honom att skänka pengarna till välgörenhet. 4. Brodern Anthony, en renlärig dyrkare av Marknaden, vill i stället investera rubbet för egen vinning.

Lösning: Pengarna går slutligen till välgörande ändamål så att även de fattigaste på jorden kan skänka oss här i den rika delen en tacksam tanke för de smulor som vi då och då kastar åt dem.

Hur två tidigare så träffsäkra sociala satiriker som regissören Danny Boyle (Trainspotting) och manusförfattaren Frank Cottrell Boyce (24 Hour Party People) lyckats göra denna animerade söndagskolebroschyr är mig en deprimerande gåta. Och alla ni som söker den klassiska sagan, där lycka och ljus är något som bara kan vinnas i smärtsamt möte med yttre och inre mörkermakter, hänvisar jag i stället till den kommande biopremiären av Terry Gilliams Bröderna Grimm.