USA 2005. Madagascar. Regi: Eric Darnell, Tom McGrath. Röster i originalversionen: Ben Stiller, Chris Rock, David Schwimmer, Jada Pinkett Smith. Röster i den svenska versionen: Björn Kjellman, Anders Lundin, Michael Nyqvist, Regina Lund. Längd: 1:26.
Fyra sammanbitna pingviner bryter sig ut ur Central Park Zoo i New York enligt förebild från krigsfilmsklassikern Den stora flykten. De kapar en båt för att ta sig hem till Sydpolen. Väl framme konstaterar de att Antarktis suger och ger sig av på nya äventyr. The end.
Hade upphovsmännen till Madagaskar stannat hos dessa kusiner till favoritskurken Feathers McGraw i Wallace & Gromit kunde filmen ha blivit en fullträff i klass med Shrek. I stället förpassas de till att bli marginalkrumelurer i en berättelse om fyra andra och betydligt blekare zoo-fångars oavsiktliga flykt: lejonet Alexander, zebran Marty, giraffen Melman och flodhästtjejen Hippo/Gloria.
Manhattan-Madagaskar t/r med dem är inte så mycket spännande och kul äventyrsresa som ett sömnigt kringflackande i ett popkulturellt antikvariat. American Beauty, Cast Away, Triumfens ögonblick och Hawaii Five-O är bara några titlar i referensbiblioteket som flimrar förbi utan att fylla någon som helst funktion i berättelsen. Och nog kunde man väl ha hittat ett bättre alternativ till de ständigt partajande lemurerna på Madagaskar än en tråkseg remix av ”I Like to Move It”. Jämför med det inspirerade valet av popklassikern ”I’m a Believer” i finalen till Shrek.
Storstadsdjurens ovana möte med den tropiska ön gör förstås parallellerna till Robinson (Survivor for you Americans) oundvikliga. Men även här lyckas filmen inte utvinna särskilt många skratt. Och när man nu öppet sagt sig hämta filmens naivistiska teckningsstil från Henri Rousseau, varför inte parodiera dennes koloniala natursyn på samma sätt som Shrek tog loven av Disneys sagobearbetningar?
På det hela taget är Madagaskar, som förra årets Hajar som hajar, en intellektuellt lat och lättförglömlig film. Ska producerande DreamWorks kunna ta upp konkurrensen med Pixar (Superhjältarna, Hitta Nemo) måste man höja ambitionerna betydligt. Ett välskrivet manus är alltid en bra början.
© Michael Tapper, 2005. Sydsvenska Dagbladet 2005-09-09.